fande. Men just under sådana omständigheter före slår det-välvisarutskottet att verkligen ogöra adeln till ett stånd, i samma mening som de öfriga tre, attsrsåkom såddåt erkänna den, utaö att den eger någgi essas qvalifikationer, och att tilldela valrätt åt hvarje adlig -Sprösslilg, endast: på grund af måmmas. och. pappas namn, möjligen. under. vilkor af en viss förmögenhet, tjenst eller dylikt, vi känna ejrätt, huru man tänker sig saken. Ett sådant stånd är i sjelfva verket. ett. nohsens. Må nu hufvudmännens traditionella representationsrätt qvarstå, så länge den kan hålla sig; men att fordra, det rikets ständer skola uppbygga riddarhuset på en ny grundval, kreerå ett stånd af utvalda, åt hvilka skulle lemnds valrätt och en fjerdedel i den representativa makten, utan att de ega annan qvalifikation än börden; se der en pretention, som dock står på gränsen -emellan det löjliga och det oförsynta; och vi förmoda, att den skall åtminstone i borgareoch bondestånden kräftigt tillbakavisas. Skall nu detta projekt föreställa ett komplement till-de förslager; hvilka förut äro å bane, och som afse en utvidgning af de trenne öfriga ståndens respektive områden, så att dermed en ny form af ståndsförfattningen skulle. anses fullbordad, så kan man ej undgå att-finna analogien dem emellan temligen ringa. Genom: de föregåendes antagande skulle inom ståndens kadrer nya och vigtiga elementer upptagas —-helasamhällsklasser, hvilkas anda och: insigter kommöd att utöfva ett välgörande inflytande på de korporationer, med hvilka de införlifvades. Detta sistå deremot medför ingen sådan utvidgning, inga sådana löften; Dess antagande skulle tvärtom : riktigt bringa partis och kotteriväsendet i flor; utestänga från riddarhuset större delen af de män med: sjelfständighet och insigter, hos hvilka en flägt af bättre dagars anda fortlefver; samt spela adelns hela representationsrätt i händerna på: hufyudstadens tjensteoch hofnobless. Sålunda skulle denna del af riksdagen blifva ett ännu mera lydigt och viljelöst verktyg i maktens hand, än den redan är och till sin eviga hesa i några decennier varit. Adelsmannen har visserligen sin plåts på bänken, såsom hufvudman för en slägt, men detta är blott; den formella rättstitel, som ger honom inträde. Hans ställning är väsentligen rent personlig, Han sitter der suo jure och icke å några kommittenters vägnar. Denna omständighet beröfvar visserligen å ena sidan hans ord den moraliska vigt det skulle. hafya, om han uppträdde som ombud för en kommun. eller korporation; men den förlänar honom tillika en sjelfständighet, så framt han nemligen har vilja och kraft att begagna den, som icke kan uppvägas af någonting annat, än de fördelar, hvilka allmänna val erbjuda; och han kan åt sitt ord förvärfva den behöriga moraliskavigten genom beskaffenheten af sina opinioner och sitt handlingssätt. De. föreslagna. valen skulle alldeles förstöra denna sjelfständiga position. Om vidare under den nuvarande sakernas ordning..någon adelsman känner sig kallad att tala och verka i allmänna angelägenheter, så kan hän lätt nog skaffa sig rätt att deltaga i ständernas förhandlingar. Det nya förslaget skulle betaga honom all möjlighet att göra sin röst hörd, så framt han ej händelsevis blefve valde, Ochspå. detta sätt skulle de. antydda följderna ej dröja att infinna sig. Vi våga derföre hoppas, att äfven adelns egna ledamöter skola besinna sig innan de medgifva en rubbning af den gamla ordningen. Då vi spana efter ett förnuftigt motiv för utskottets förslag, så kunna visej finna något; annat, än möjligen en önskar att för framtiden förebygga den strömning af och till, samt den beständiga vexlingen af personal å riddarhuset, som förstör all konseqvens och gör, att den ena dagens pluralitet upphäfver hvad den föregåendes beslutat. Väl må det medgifvas, att tillståndet i detta hänseende är oefterrättligt och att ett korrektiv väl behöfves, men detta hade kunnat åstadkommas på ett långt lämpligare sätt.Om nemligen utskottet hade tillstyrkt den väckta motionen, att fördela våra årslånga riks dagar på en mindre del af hvarje år, t. ex. de fyra vintermånaderna; samt föreslagit det stadgande, att den hufvudman, som vill utöfva sin representanträtt, borde uttaga sin polett vid riksdagens början och hafva samma skyldighet att härda ut till dess slut, som de öfriga ståndens ledamöter, så skulle väl den. ledsamma fluktuationen i det närmaste varit förebygd. Ett sådant förslag hade väl ock haft någon utsigt till framgång. Det nu af utskottet framställda, hvilket gör ridderskapet och adeln till någonting helt annat och långt sämre, än hvad den är, skall, ehuru det redan en gång varit nära att gå igenom, emedan man då icke genomskådade dess konseqvenser, denna gång säkerligen nedmyllas i välförtjent glömska, för att derur aldrig åter uppstå. — Enligt i dag afgifven rapport hafva un;V San nm RR AR dv år TA 7 OS a rr