— Utrikes korrespondens. (Från : Aftonbladets korrespondent.) ; Berlin den 20 Nov. Tysklands ställning till Sverge-är i närvavarande ögonblick af så ömtålig natur, att ni ej kan undra på, om er körrespondent tvekar att närmare inlåta sig på denna fråga. Med den fromma önskan att få se de beslägtade fölken snart åter närma sig hvarandra är föga vunnet. Men törhända kan det åtminstone bidraga till upplysning i saken, om jag, inskränkande mig till rollen af referent, helt enkelt gör en objektiv framställning af den nuvarande stämningen inom de särskilta tyska lägren i afseende på den skardinaviska iden. Derigenom gynnar man icke den ena på den andras bekostnåd. Man anskaffar blott materialer för dem, som intressera sig för denna framtidstanka, och detta har alltid sin fördel med sig. Ni gissar utan svårighet, att det är Svenska Tidningens mot fyskland icke vänskapliga artikel, som föranlåtit partiorganerna att yttra sig i den fråga, som ligger oss alla om hjertat. I början af denna månad hade den ministeriella tidningen Zeit en uppsats till genmäle å edert officiösa blads artikel. Det faller sig svårt. för hr v. Manteuffels organ att inse, att skandinavismens intressen så ifrigt uppträda till förmån för den danska omnipotensen i Elbehertigdömena och för en öppen brytning med alla tyska sympatier, blott derföre att detta tyckes finna behag hos ett för närvarande i Köpenhamn mäktigt parti. Skandinavismen påstås icke hafva framlagt något så bestämdt programm öfver sina syften och sina medel, att man skulle kunna finna sig föranlåten att undersöka, huruvida Tyskland bör hejda eller befrämja dess fortgång. Men Tysklands hållning vore otvifvelaktigt af ett afgörande inflytande, om frågan gäller ett närmare anslutande mellan de skandinaviska elementen. Skandinavismens tillväxande styrka, till och med om det sker på ett normalt och fredligt sätt, -kan ej af grannrikena åses med likgiltiga bliekar. Härefter åberopar det ministeriella bladet Rysslands fiendskap samt den afundsjuka upp: märksamhet, hvarmed England sedan gammalt öfvervakar alla för verldshandeln och herraväldet på hafvet gynsamt belägna länders utveckling. Zeit. fortfar härefter wålundå: Bland Skahdinaviens mäktigaste ar är det endast Tyskland, som med lugn, intet intresse vilseledd blick. skulle kunnå låta de skandinaviska folkens äflande! hafva sin gång, så länge de ej antasta främmande område eller främmande rättigheter. Germanismen och skandinavismen manas .genom mångahanda moraliska och politiska intressen att vänskapligt räcka hvarandra handen. Må man i Stockholm noga öfverväga, huruvida det verkligen kan vara en politisk fördel att i utbyte mot en ultradansk fraktions bifall ådraga sig hela tyska folkets hat.c Så yttrar sig den väl icke officiella, men likväl ministeriella och officiösa Zeit, hvars utlåtelser i alla fall gifva en fingervisning på det intryck, som Svenska Tidningens artikel gjort i de preussiska embetsmannakretsarne. Någon synnerlig propaganda för skandinavismen har man, såsom det synes, icke genom densamma framkallat på det hållet. Endast i förbigående vill jag nämna, att den redan i Juli innevarande år af Wilhelm Beseler uti en bekant flygskrift yttrade åsigten, att den skandinaviska unionsiden för oss tyskar är en bundsförvandt von zweifelhafter Macht und bedenklichem Willen, samt att vi gjorde klokast uti att vänta våra framgångar af egen kraftutveckling ensamt; att, säger jag, denna ingalunda af det liberala tyska partiet delade åsigt i alla händelser icke blifvit vederlagd genom det svenska officiösa bladets ofvannämda artikel, National-Zeitung sysselsätter sig i dag med Svenska Tidningens artikel. Då den tyska tidningen troligen kommer er tillhanda, vill jag blott fästa uppmärksamheten på, att äfven det demokratiska bladet varnar det skandinaviska partiet för att helt och hållet stöta från sig Tyskland. Säkerligen inser man fullkomligt i Sverge, att om man en gång kommer itt lägga hand vid verket, så är för alla händelser frömmande makters samtycke och understöd dervid oumbärligt. Ryssland kommer man alltid att hafva till motståndare. Bistånd af vestmakterna eller en af dem får åtminstone anses osäkert, man torde få anse det vara tvifvel underkastadt, huruvida någondera af dem skulle vara benägen att börja krig med Ryssland i och för Sverges utvidgning. Skulle svenskarne skaffa sig äfven Tyskland till en varaktig fiende, så skola de, så är National-Zeitungs mening, hvarthän de än kasta sina blickar. hafva nästan hela verlden till fiende eller åtminstone icke till någon hjelpsam vän ). ) Vi meddela denna vår aktade Berlinerkorrespondents redogörelse för tyska pressens stämning med afseende på det skandinaviska sträfvandet, utan att för ögonblicket inlåta oss i något bemötande af de åsigter, som här anföras ur sårskilta tyska blad. Vi ha redan ofta oeh senast i Aftonbladet för den 29 sistl. Oktober utförligt yttrat oss om önskligheten deraf att Tyskland oeh Skandinavien kunde gå hand i hand med hvarandra, men tillika beklagat den obegripliga förblindelse, som drifver det demokratiska partiet i Tyskland att med uppoffrande af hvad som ligger närmast för hand, af frihetens och den nationella utvecklingens intressen, löpa efter hvarje för nationalfåfängan smickrande skuggbild som de makthafvande hålla fram för desamma, och till följd deraf äfven nu glömma bort allting annat för en onaturlig och onyttig agitation nöt Danmark, med innerlig tillfredsställelse sedd och underblåst från det reaktionära hållet. Nationalzeitungs artikel torde ge oss anledning att snart till ämnet återkomma. Bedaktionens anmärkn.