Aftonbladet – 30 november 1857, sida 2

trade skämtsamt: Se här, mina herrar, presenterar jag er Napoleon den Lille. Men hvar bor Lamartine? frågade jag. Vistas han nu i Påris? N SHan bor på landet och kämpar med dåliga affärer, Ingenting räcker för honom. :Kejsåren är nadig. mot honom, hela Frankrike är färdigt att låna honom pengar, ty det var Lamartine som genom sittsnillrika tal i Hötel de Ville räddade oss från den socialistiska republiken 1848, Klockan ringde. Publiken skyndade in i sina loger. Då operan var slut, stannade jag några ögonblick för att betrakta de vackra ekipågerna och de eleganta damer som svingade sig upp i desamma. Ni ser,, yttrade min franske kamrat, det der ekipaget med två pennor söm vapen? — Gissar ni hvem det är? Nej, min herre. Det är Scribes. Bankirer och köpmän, kryddkrämare och embetsmän — alla menniskor fika efter adliga namn och vapen. Scribe tänkte derföre en dag: det är så godt att jag följer med min tid och låter sätta ett vapen på min vagn. Det hlef två pennor i kors. Parisajme skrattade hvar vagnen körde fram; man förstod piken och applåderade. Medan vi tala om teatern, torde det säkert vara intressant för landsmän erfara, att mademoiselle Rosalie Du Puget är sysselsatt att öfversätta det bästa af vår nyare svenska dramatik. Denna vittra franska dam har gjort sig mycket förtjent af Sverges tacksamhet, Hon har gjort Frankrike bekant med flera af Tegners, Agardhs, Fryxells, Bremers och On: kel Adams arbeten. Carl XIV Johan lät genom excellensen Löwenhjelm tillställa mademojselle Du Puget ex guldmedalj, och vid hennes besök i Sverge I fjol sominar, beha