Aftonbladet – 30 november 1857, sida 2

Uti Posttidningen för i lördags öfveraskades man äf att läsa följande skrifvelse utaf landtmarskalken grefve Henning Hamilton, hvilken skrifvelse äfven i dag blifvit oss tillstäld, med det tillägg, att en dermed öfverensstämmande förklaring kommer att tillställas franska tidningen le Siecle: Till redaktionen af Postoch Inrikes Tidningar. Af tillförlitlig hand har jag erfarit, att i franska tidningen le Sigcle, för den 19 dennes, finnes infördt ett bref till redaktionen af nämde tidning rörande religionsfrågan i Sverige, försedt .med min underskrift. Med anledning häraf anser jag mig böra offentligen förklara, att ehuru jag visserligen till en i Frankrike vistande svensk, på begäran, öfversändt åtskilliga handlingar rörande denna fråga sämt äfven yttrat mina åsigter angående fensatnlin, har min afsigt dock icke varit eller kunnat vara att dem offentliggöra; hvilket dessutom, enligt min uppfattning åf min nuvarande ställning, skulle inneburit ett fullkomligt förbiseende af mina pligter såsom landtmarskalk. Ehuru jag ännu icke varit i tillfälle att läsa det ifrågavarande brefvet, kan jag så mycket bestämdare förklara mig icke :dertill vara författare, som icke någön som helst uppsats i detta ämne blifvit af mig gjord, och med min underskrift försedd. Med ledsnad måste jag således hafva erfarit, att mitt namn och mitt förtroende, utan någon af mig gifven anledning, blifvit missbrukade. Man har äfven sagt mig, att under mitt namn skall stå Pråsident des Etats.. Hade jag sjelf skrifvit det, tyckes det likväl sannolikt, att jag hade begagnat den mig tillkommande titel, och icke någon för våra förhållanden alldeles främmande Stockholm den 28 Nov. 1837. Henning Hamilton. Såsom läsaren finner, har man här en skan-dal af värsta slag och i största skala, en verk-; lig riksskandal. Man skulle kunna föreställa sig, att då hr. landtmarskalken under pågående: riksdag till en i utlandet vistande svensk skickar handlingar, innehållande hans åsigter i en riksdagsfråga samt motiver för förkastande af en kongl. proposition, hans förtroenden af detta slag endast skulle kunna vända sig till sådana personer, från hvilkas sida man icke kan tänka sig ett så skamligt missbruk; ett sådant trampande under fötterna af all heder och anständighet, som här synes ha egt rum. Då den ifrågavarande i Sigele införda quasiofficiella skrifvelsen naturligtvis i Frankrike och hela Europa måste framkalla stor sensa