menn ett bruk att den som blifvit medlem af akademien presenteras, strax efter intagandet i densamma, på hofvet. Vid-presentationen var kejsar Napoleon mycket fryntlig, klappade ihertigen p axeln och yttrade: Tack för taJet i akademien, kära hertig! Ni berömde mycket den 18 Brumaire och min farbror. . I framtiden stiga kanske edra barnbarn upp i akademien och hålla en eloge öfver den 2 December 1855. Broglie blef flat, och hofwet skrattade åt honom. Se der till venster har ni Secribe, medlem af akademien och vårt största dramatiska snille för närvarande. Jag ser ni förundrar er att han har ovanligt långa öron. Hvem skulle tro det om ett sådant qvickhufvud? Madame iSeribe, som promenerar jemte sin man, är, som ni ser, mycket vagker. Hon behöfde en gång pengar, då hennes förste aan, en handfande, var sjuk; hon skyndade till en affärsman, bon träffade der monsieur Scribe, som ville insätta ett kapital, förtjenadt på ett glas vatten. Affärsmannen rekommenderade den lånsökande. Mannen dog snart. Den vackra och qvicka frun kade emellertid förvaltat vår store författares kapital så väl, att nu: heter hon madame Seribe och värderas af stora. verlden för sitt goda hjerta, sitt utseende och sin smak. — — Den korpulente herren, som äter tårtor der borta vid buffeten, är Jules Janin. Hela Puropa känner att han är vår skickligasie följer tonist. Fast han är tjock, ovanligt tjock, har han hufvud för hela Paris. Det är hos hosom som artister och förläggare buga sig ända till golfvet, för att få en nådig recension. Att buga och niga-är annars numera icke på modet I Paris. Man presenterar ens icke en främling. Jules Janin har sin penna att tacka för en rik och söt fru. . Madame Janin är från Bouen och dotter af en affärsman. Hon