Aftonbladet – 30 november 1857, sida 1

: ;Edra svenskor ha vacker röst, menar nin, svarade fransyskan, men ser ni de sakna metod, skola och spel; och detta anse vi parisare för det förnämsta. Känslan, på hvilken ) nordboer läggen så mycken vigt, är hos oss en bisak. Vi beundra mest det briljanta och fulländade i sång och föredrag. Då får ni förlåta mig att jag aldrig blir någon varm beundrare af er opera. Italienska operan öppnades den 1 Oktober med pIl Trovatoren, en af Verdis bästa operor. : Jag bevistade tredje representationen af densamma. Salongen skimrade af juveler och lysande toiletter. Denna operaär den högre parisersocietetens favorit. Det hör till god ton att der hyra sig en loge. Alboni, Grisi, Mario, Grazziani, Steffanone äro lysande stjernor på denna opera. Lablache hör också dit, men han uppträder icke under denna säsong för sjuklighet. Grisi visar sig sällan på scenen, ty hon har rönt alla skönheters öde, det att åldras. Hon säges endast sysselsätta sig med att undervisa Mario, denne både hennes och parisersocietens älskling. Mario är en sardinsk grefve, om hvilken Grisi tagit vård: Det är henne han har mycket att tacka för sitt stora rykte. Alboni är en fulländad sångerska, korpulent, men graciös och ledig i högsta grad. . När hon sjunger en aria af Verdi eller Rossini, har man svårt att dämpa sin hänryckning. Hon hänför alla med sin herrliga stämma, sitt snille, sin känsla och sina harmoniskt vackra gester, Hon springer icke häftigt fram till rampen och sträcker ut armarne, hongår aldrig med storartade tyska steg öfver scenen. En skön och enkel naturlighet råder såväl i hennes sång som spel. Jag hörde henne i en af Rossinis operor — Cenerentola — hon bar der ett af sina mest lyckade partier. Men vi återgå till representationen af I