Aftonbladet – 30 november 1857, sida 1

Till Varidtes, lockar mamsell Dåjazet hvar, afton den publik, som vill skratta åt. qvicka, glada och lefnadsfriska-gargoner. Dejazet är en af Paris nämsta aktriser. Hon är numera något avancerad i år, men hennes ungdomliga och sprittande: spel -gör henne alltjemt till allmänhetens gunstling. I Theätre du Vaudeville har gifvit en gråtmild drami, Dalila, öfver hundra gånger. Publiken applåderade dock icke stycket, endast klakörerna klappaden. Något värre otyg än I dessa klakörer kan icke finnas. De intogo en: god del af parterren och sofvo under de tråkiga akterna, ända tills stället i pjesen komy som borde applåderas. När knalleffektens stund var inne, vaknade de ögonblickligt, ropade; bravo och slogo ihop händerna med den styrs: ka, att en oöfvad person, som följt exemplet, skulle dagen derpå måst. anlita läkare mot svullnad, Kejsaren har afskaffat klakörstaten på de större teatrårne, men på alla. privata fortfara dessa herrar att hvar afton lika entusiastiskt uppmuntra snillet och talangen mot ett arfvode svarande mot 36 sk. rgs. En klakör kan -pjesen utantill. När han bevistat nåa tjog representationer af densamma, sitter han halfsofvande och ropar bravo. På Champs Elysåes uppföra de s, k, Bouffes Parisiens den blidare årstiden farcer och operetter. Hela verlden strömmade dit. Jag följde med strömMina öronhinnor äro ännu icke fullkomligt: återstälda efter den tortyr, som klakörerna läto dem undergå. Någonting mera bizarrt och galet; än denna representation var, kan man knapt få se. 1 förpjesen var det en mamsell, som lottade bort sig, och i efterpjesen uppträdde en engelsman på en af Söderhafvets. öar, kost merad som en hvit björn, ned hosgrimma. Men hvarföre hade det stolta Albions son gjort en sådan toilett? Jo, för alt kunna intränga hos en höfding som egde råen.