skruvare, som tyckes viija ikläda sig en borgensfirbindele fr att hela svenska domar: kåren. hädanefter skall handla tv rtemot be skritven lag Förboppningen om att de inon landet rådande betänkligheteraa, der de ickt äro grundade (hvilka varsamma och undvi: kände uttrycke ), lätt kunna bekämpas mer förnuftets vapen, är visserligen ganska vacker och löftesrik: men man kan härvid ej undertrycka den anmärkningen. att det hade varit bättre om dessa betänkligheter eller rttare sagdt fördomar emot det ytterst moderata kungliga förslaget redan nu. väl icke med nakt språk; men genom en allvarligt ådagalage önskan blifvit bekämpade, än att, såsom nu synes ha varit fallet, lemna dem fritt spelrum, för att sedan hänvisa det civiliserade Eutöpa på framtiden. Med dagens post ha vi mottagit ett ännu märkligare :dokument af likartad beskaffenhet. I franska. tidningen Sicle för den It dennes finnes införd en vidlyftig skrifvelse, undertecknad af grefve Henning Homilton, rikets ständers president, (president des etate) hvari . denne på sätt och. vis uppträder I svenska representstionens och svenska naticnens vägnar till f rsvar för intoleransen. Det ligger någonting ganska karaktoristiskt deri, att, sedan man affekterat ett så suveränt förakt fir det civiliserade Europas omdöme i: denna sak, man slutligen funnit sig föranlåten att Vända sig med en försvåre skrift till en fransk demokratisk tidning, fö: att -sika genom en fiffigt sammansatt advokatyr i någon mån afväpna den indignatior. som det hårdnackade fasthängandet vid religionsförtryckets teori i utlandet framkallat. Vi vilja icke gå i f rväg det svar på denna epistel; som Sigcle löfvar att med det först: gifva, eller söm religionsfrihetens vänner inon den: svenska representationen möjligen kunn; ig böra aflåta. Vi vilja endast i r ående fästa uppmärksamhet på en fint afh grefven, utan tvifvel mera med afseende på den svenska än den franska allmänheten, di han framställer, Siele såsom ett katolskt blad hvilket måste betrakta den luterska läran så som en f:rdömlig villfarelse, då det likväl är allmänt bekant. att Sigcle med lika stor itve bekämpar det katolska partiets tendenser Frankrike, som han med skärpa bedömt det protestantiskan papismen. Alldeles oanmärkt kunna vi icke lemna den utsökta smak, hvarmed junkerpartiets bötdin gar förstå att skylla sin och prelaternas atvoghet mot reformer på folkets gamla inrctade fördomar. Hvar och cn finner tör ötrigt lätt. att-hr grefven intör Transka allmän heten gjort sig skyldig till betydliga för vrängoingar. då han t. ex. påstår att grundlagen lemnar fri yttrandeätt åt pressen uti religiösa. ämnen, med undantag endast fö: smädelse. not Gud och hans heliga ord, då det är väl bekant att hvarje skritt som inne: håller förnekulse af den rena evangeliska lä ran, enligt tryckfrihetsförordningen ådrager si författare landsförvisningsstraff; eller då ha säger, att majoriteten -anser landsförvisnings straffet verksamt för upprätthållande af der kyrkliga enheten, då likväl nästan alla son yttrat sig emot religionsfrihet, medgifvit at Jandsförvisningsstraffet är overkställbart. Grefve Bamiltons bref är af följande lydelse: Stockholm, Oktober 1857. Till kufvudredaktören för tidningen Le Sieclen. Min herre! De artiklar öfver den religiösa frågan, som ni meddelat i Siccle, hafva tilldragit sig uppmärksarhet i Sverge, och oaktadt redaktionen, hvad detta lund angår, är sträng i sitt omdöme öfver otördragsamheten i religiösa ämnen, ha de dock tillvennit henne den aktuivg, som man i alla ämnen är skyl-( dig en uppriktig, lugut uttalad öfvertygelse samt et ! lefvande nit för forskande efter sanningen. I du hopp att ni skall värdigas mottaga ett uttryck ails denna aktning, tillskrifver -och sänder er en främmande hand dessa -räder. Om ni anser deras innehåll förtjena någon uppmärksanihet, skall deras iörfattare räkna för ettära liksom ni skulle bereda er verklig tillfredsställelse åt den patriotiska känsl som lifvar honom, om ni, medelst eder tidning, täcktes gifva dem den största möjliga offentlighet. Sverge är, såsom bekant. sedan tre århundrader : ett protestantiskt laud. Då protestantismens grund: i: sats hvilar på den fria forskningen, borde, enligt ev j! ganska allmänt utbredd åsigt, tördragsamheten i re1: ligiösa ämnen vara hos oss, om möjligt, ännu större än i-något annat land. Men det är icke så. Ocksi hafva bittra törebråelser blifvit riktade emct oss, och man har betraktat sakernas bestående skiek hos os: i detia hänseende såsom bevis på en bristande upp lysning, såsom tecken till en viss råhet i seder oct föreställningssätt. Då jag önskar försöka gifva upplysningar om intoleransen i Sverge för att rästfärdiga den, erfar jag redan från början behofvet att säga, det jag ställer frågan alldeles utom den dogmatiska polemikens on. ji råde. Medgifvande derefter att i edra ögon de: svenska statsreligionen, den evangeliskt-lutherska lä ran, är ex villfarelse, tillförser jag mig af er så vä kända opartiskhet, att ni sätter tro till deras ärlig. och fasta öfvertygelse som med er äro af olika åsigt I! liksom de tro på uppriktigheten af eder egen. Efter dössa ord öfvergår jag till sjelfva ämnet: 2 Den lutherska läran infördes i Sverge af denstors j.s Gustaf I i första hälften af sextonde seklet; hon an togs ej endast af ett parti, som var i åtnjutande 3 1en tillfällig öfvervigt, utan. af hela nationen. D: heliga skritteraa, som numera blifvit åtkomliga fö: alla, utspriddesbland alla klasser af samhället, iblanc I: de högsta som de lägre klasserna; och man kan säg att efter det möte, som hölls i Upsala 1593, enheten I i i tron, det mål som: apostlarne angifva säsom syrnerligt värdigt alla våra bemödanden, var förverk ligad i Sverge med en uppriktighet och en-värma : öfvertygelse, som i intet land finner sin like. Detin! enhet hafva svenskarne änsett -som ettarf, hvilke.4deras fäder leninåt dem att skydda och bevara; fö att försvåra des hatva de bestått svåra strider båd: I inom och utom sina gränsor, och man kan säga av kh; det skedde med framgång ända till de senaste tiderna, oaktadt alla bemödanden af främmande tros läror, i synnerhet af katolicismen, hvilken det ej hi är min afsigt att klandra, men hvilken på olika ti der använde imposanta krafter. för att göra Oss se gren stridig. Det är emellertid ett faktum, att frimmande trossamfund icke blifvit från Sverge uteslutna under lop Fö pet ar dessa tre sekler; tvärtom, de utländska faun er, sora bosatt sig-i landet;och deras efterkommand: hafva aldrig blifvit störda i utöfningen af sin rel Å. glon; fe ha kunnat fritt bekänna den, så länge d I inskränkt sig. att göra det för sig sjelfva, utan at söka inverka på andra, med andra ord, så länge c a ka från Nroselutmalers; Då I -nrinecinen ohe.