Aftonbladet – 27 november 1857, sida 1

ME, ME SER ARTE Ge VSr ALE ST gt konservativt, så att det icke, oaktadt alla regeringens. berömvärda bemödanden och arträngningar, låter föra sig framåt på de tidsnliga och nödvändiga reformernas väg.Samma uppfattning finner man i det senast hitkomna bandetaf Annuaire des deux mondes, lenna :sorgfälligt utarbetade årsbok, som spriles öfver hela verlden och allestädes inom de vetenskapliga och politiska kretsarne betraktas. såsom. en tillförlitlig källa för bedömandet och bearbetningen af den nyaste tidens historia, Det är också ganska rimligt och naturligt att en sådan uppfattning skall göra sig göllande hos den, som: betraktar våra förhållan!en på afstånd och icke är i tillfälle att blicka djupare in uti vårt samhällsskick. Man vet, att vi ba en konstitution och en lagligen. betryggad tryckfrihet; men man vet icke eller glömmer åtminstone oupphörligt, då fråga är om att bedöma de politiska företeelserna i vårt land, att den upplysta folkmeningen hos oss saknar tillfälle att 1 lagstiftningsväg göra sig gällande, och att våra ständer icke i ringaste mån motsvara hvad man i andra länder menar med en: folkrepresentation, utan ha sin grund i förhållanden, som längesedan försvunnit, och, derföre stå i den skarpaste strid icke blott mot hela den närvarande : politiska och sociala utvecklingen, utan äfven särskilt mot svenska nationens ståndpunkt och åsigter. Huru skulle man väl i utlandet rätt kunna göra sig reda för karakteren af detta riddarhus, som till: en fjerdedel disponerar öfver svenska folkets lagstiftningsoch beskattningsrätt, denna representantkammare. der antalet af ledamöter varierar emellan 400 och 6 å 7 personer och der ett halft dussin af unga gardeslöjtnanter och kammarjunkare understundom kan bestämma utgången af en fråga, som erfordrat vidlyftiga utredningar och mångåriga förarbeten, men i afseende på hvilken de: äro fullkomligt okunniga eller likgiltiga ? Kan. väl också någon, som: icke: haft tilltälle att på närmare håll taga kännedom om våra riksdagars prestestånd, göra sig någon riktig föreställning om en dylik församling, hvilken yfves öfver att representera det högstan och att fora bildningens talan, men som ständigt är färdig att i alla riktningar bekämpa det andliga framåtskridandet; som strider för allt hvad orimligt, rått och barbariskt, som finnes uti vår lagstiftning, såsom vore det pro aris et, focis; inom hvilken krass egoism och hierarkisk herrsklystnad stundom uttala sig på ett sätt som måste väcka häpnad, och der man t. ex. under denna riksdag hört inflytelserika röster, hvilka, utan någon allmännare protest från ståndets sida, förnekat det individuella samvetets rätt och öfver, detsamma stält ett s. k. samfundssamvete, eller som, då fråga blifvit väckt om en något rättvisare och billigare fördelning af presterskapets inkomster, med afseende på det underordnade presterskapets åligganden och behof, betecknat detta såsom en: afskyvärd kommunism? Måtte den utländska och. istnnerhet den liberala tyska pressen, som på senaste tiden haft mycket att orda om vår regerings liberalitet och nationens stela konservatism, taga dessa förhållanden uti b tande och icke obetingadt-skrifva: på svenska fölkets räkning allt hvad som göres eller låtes af adelsoch prestkasternas representanter, hvilka ha i si makt att hindra framgången af alla rofo frågor, då de deremot genom lycka i 1 spelet inom-förstärkta statsutskottet of kas göra sin liberalitet i ansla Om en svensk regent verkligen bar fullt allvar med några mera g pande reformer, då riktar han utan tv sitt reformsträfvande med all kraft och hela. det inflytande, .som han besitter, r representationsförändring. Utan en sådan bli alla vigtigare och mera genomgripande reformförslag 7 misslyckade försök eller bortfuskade och osammanhängande lappverk. Några landsortsblad ha: antingen med en tadlande eller vänskapligt förmanande ton erinrat Aftonbladet derom, att den opinion vi förfäktat i flera vigtiga frågor vid denna riksdag stannat i minoriteten. Detta är emellertid ett öde, som den hvilken på allvar vill arbeta för reformerna i vårt land, i många fall får underkasta sig. Skulle pressen icke taga till orda och oförtrutet arbeta för någon sak. förr än han kunde vara fullt öfvert-gad derom att den inom vår nuvarande representation skulle ha en majoritet för sig, då skulio han i sanning bli dömd till tystnad i de fiesta stora frågor, der det gäller värt folks utveckling till frihet och civilisation. Då har det t. ox. varit en oförlåtlig dårskap af dem, som i årtionden ifrat för representationsreform, oaktadt alla reformförslag i detta hänseende på riksdagarne stannat i minoriteten. Vi anse det icke heller så särdeles nedslående, att den liberala saken i den ena eller andra frågan på riksdagen får majoriteten emot sig, om den såsom fallet varit t. ex. i religionsfrihetsfrågan, vinner en stor moralisk seger och visar sig göra jättesteg framåt i den alimimnna meningen. Skulle det vara sant, hvad man hört en eller anhan talare på riddarhuset och många i bondeståndet framställa såsom deras enda skäl att icke antaga det kongl. förslaget, att nemligen friheten och rättvisan i detta fall ännu bar en öfvervägande opinion emot sig — hvilket vi tillåta oss att numera högligen betvifla — så skulle detta icke förmå att nedslå vårt mod och vår förtröstan om sakens framgång, då vi sett buru mäktigt den utvecklat sig på några få år. Då uti en reformfråga, der det gäller att besegra gamla fördomar, dessa en gång blifvit .skakade uti in rot och sanningen tillfyllestgörande utredd, väser den liberala opinionen med on fi ande styrka och hastighet. Vi anföra ctt enda exempel, hemtadt från den senare tiden, ehuru från en lägre sfer af sambällslifvet och lagstiftningen. När för några år sedan en liten del af svenska pressen började ett allvarsamt krig mot de fördomar, den egoism och f -— 0 Mr — 9 Än