Aftonbladet – 26 november 1857, sida 3

önivexling. Dagarne äro illustterade sidor. ötverfulla af bilder, hvilkas skapnad och färgspel blifva mig oförgätliga. Sedan jag återkommit till mörkrets: zon, och hemtat mig litet från ansträngnhingen af tre veckors oaflåtligt dagsljus, kan jag först. rätt uppskatta polarsolens glans. Mina ögon äro ännu bländade af färgprakten; och denna oändliga kuststräcka, när jag. genomgår henne i mitt minne, med hennes kaos af öpyramider. omaifna af kringkastade klippblock, hennes kolossala bergshålor, hennes slingrande fjordar och långa snöfält — simrnar. allt detta i ett haf af saffransgult och rosenfärgadt ljus, i jemförelse hvarmed den blekblåa dag, som nu-omgifver mig, förefaller mig gdufven och död. Min dröm om norden, bliffek emnverklighet, omgifves ännu af drömverldens magiska luftkrets, och skimrar i enahanda förunderliga halfdager. som hvilar öfver den skandinaviska sagoverlden. Hvad som i synnerhet vid återfärden förvånade mig, var sommarens snabba framsteg — den flygande fart, med hvilken han fulländar sin korta bana. På Lofodens öar hade jordpäronen börjat blomma, och höbergningen var redan påbegynt på flera ställen, och skogarnes samt ängarnes grönska påminte om söderns varma färg: Till följd af denna snabba växtlighet kunna alla mera härdiga varieteter af växtrikets alster här odlas med iramgång.. Thomas sade mig, att hans ärter och bönor på Kaafjord (vid 70 nordlig latitud) vuxo tre tum om dygnet och, eburu sattå sex Veckor scnare än de i Kristiania, mognade vid samma tid som de. Det hade ifven lyckats honom att uppdraga en ypperlig. blomkål. Men endast få af jordbrukarne ha köksträdgårdar, och i dem, som jag såg. vuxo endast rädisor, lattuk och några få sryddväxter. Man påträffar dock här samma särlek till. blommor, som i norra: Sverge, och ifven de fattigaste ha merendels en provinsos eller en geraniuti i fönstret. Pastor. Hooslef, som åter var vår reskamrat för några timmar, meddelade mig några läroika underrättelser beträffande lapparne. De ära ega röstoch representationsrättighet till torthinget, lika med andra norrmän. Den okala lagskipningen är i en mindre skala hvad torthinget är i en större, såsom till sin karaker helt och hållet folklig, endast att fogdar1e och länsmännen ej äro tillsatte genom val. Men hvarje distrikt väljer bland invånarnhe en komite för ätt Tådpläga beträffande alla ortens angelägenheter ochs ordna dem. på västa vis. Dessa komitger välja åter i sin ordning: en högre komite, soni ordnar de olika listriktens: ömsesidiga förhållanden samt fun;erar såsom skiljedomare dem emellan. Sytemet är naturligtvis enklare, och närmar ig mertill de första politiska elementer, än. det .merikanska kommunalväsendet, men synes ör närvarande vara ganska ändamålsenligt. Jen stränga ansvarighet, som hvilar på de rorska domarena, bidrager utan tvifvel mycket ill att lågskipningen är ledig och kraftfull. sapparne äro ej ett svårhandterligt folk, och len fordna ovänskapen mellan. dem och det ägre folket i Norge har till en stor del förvunnit.Föga eller ingen blandning eger um mella de två folkstammarne; och komner. väl icke heller någonsin att ega rum: nen också råder dem emellan ingen större pänning, än som är en naturlig följd af lika blod. Vid. Tromsö kom em reslig, starkt bygd restman ombord, hvilken befans vara den ekante pastor Lamn.ers, en af de förste bland resterna i, Norge — jag tror till och med ntaf den förste — som skilt sig från statsyrkan, ehuru bekännande: alla hennes grundirör.. Fan har i Tromsö en församling. betående af trehundra. själar, och håller på att nrätta en annan församling i Gibostad på ön enjen, Han lärer ha några egna. åsigtör ed afseende på barndopet, och han drifver en läran, att den af presten förkunnade synaförlåtelsen är kraftlös utan full syndabekänelse och -uppräknande af alla särskilta beångna synder. I andra punkter är han fullomligen. renlärig. Den, som. kommer från ett land, hvarest la sekter anses lika goda, och der hvarje yrka måste för sitt bestånd lita på sin egeni. neboende lifskraft, måste ovilkorligen för-i inas öfver det utlefvade och skröpliga tillånd; hvaruti. religionen befinner sig i Norge ch Sverge. Hon är en massa af mekaniska rmer och ceremonier; hvilken här och der vas af en svag gnista af andligt lif, men drig upplåga i någon verkligt värmande eld. ig blef i synnerhet ofta förvånad öfver den sa, med hvilkenunderlåtandet af vissa forer betraktades af personer, hos hvilka jag kunde upptäcka minsta spår till religiösa rundsatser. Kyrkan har haft få afvikande eningar. att kämpa med; hon har ej blifvit rsvagad af schismatiska rörelser, men håller: i att förstenas af idel overksamhet.. Refor-:; ationen behöfver reformeras, och måhändajc rde de länge fördröjda friheter som bevil-li ts Haugianer och Läsare,— nordens mes; f 1 dister — tjena till att bilda dissenter i tillckligt stor mängd föratt åstadkomma täflan ;h. förbättring. I Norge hafva kyrkoher-s une: de bästa inkomsterna: och de lättastele fattningarhe bland-statens tjenstemän. : Deli m samvetsgrant sköta sitt embete hafva!s