Aftonbladet – 26 november 1857, sida 2

begrafna.. De rika ha här sina familjgrafvar, som äro djupa och murade. med flera -etager på hvardera. sidan, i hvilka kistorna. insättas. Ofvanpågrafven: äro de. mest praktfulla kaller uppförda. Vi -besågoFontaines, olieres; Talmas, Bellinis, Cherubinis, Mehuls, Börnesy och Heines. grafvårdar. Balzac och Casimir Dalavigne hvilade: strax bredvid hvarandra. Med intresse: dröjer man vid detstorartade monument, som. Paris låter uppföra öfver Casimir Perrier, samt vid en större grafvård, upprest till. ära åt Junioffren 1848. Toskriptionen i den: vackra stenen. är dock nästan oläslig, emedan den blifvit utskrapad, förmodligen af. napoleonismens mest devouerade anhängare. Man kan ej låta bli att draga på munnen bäråt. Vid ingången till Louvren har man äfven till hälften utskrapat örden libertå, egalit och fraternitå,: hvilket dock förefaller en resande mindre underligt, då han vet att denna bygnad blifvit af kejsar Louis-Napoleon förenad med Tuilerierna, der artisterna påstås också dagligen gå på med, skrapan, för att helt och hållet utplåna friheten. Pere Lachaise var mycket besökt den dag jag besåg den. Det var ett riktigt folkhvimmel på gatorna. Den ena likprocessionen och likvagnen syntes följa strax efter den andra. Endast slägtingarne till de döda voro sorgklädda. För de lägre klasserna, arbetare och handtverkare finnas särskilta begrafningsplatser, utom den stora kyrkogården, der endast nous autres eller så kallade bättre begrafvas. Dessa små kyrkogårdar likna en svart dödens äng med sina träkors. Grafvarne äro icke murade, som i marmorstad nt Några större kapeller, i hvilka man beder för i de dödas själar, finnas icke. . Deremot ser man en slags miniatyrkapeller, liknande. dockskåj sppsatta på grafven.. En. mängd solrosor växte