ning af de medel, som genom räntebirande obligationers belåning hädanefter kunna hållas allmänna rörelsen tillhanda, skulle dessutom beredas, i fall riksgäldskontoret finge för sådant ändamål från statskontoret emottaga icke blott uppkomna öfverskott, utan äfven de i uppbörden influtna medel, som under någon tid kunde för sistbemilte embetsverks förestående utgifter undvaras. If om utbetalningen af de för statens nader anslagne medel hafva rikets nu församlade ständer hos Kongl. Maj:t anbällit, att den hittills iakttagna ordningen vid reqvireraudet, utanordnandet och remitteringen af dessa till utgående från riksgäldskontoret anvisade medel måtte hädanefter vidtagas, att desamma blifva från nämde verk direkte reqvirerade och till landtränterierna öf versända, hvarjemte rikets ständer fästat uppmärksamheten derpå, att. så länge de hufvudakligaste. jernvägsarbetena utfördes i närheten af Göteborg och Malmö samt de betydligaste utbetalningarne följaktligen förefölle derstädes, den tillundvikande af peniningars försändande med posterna numera beredda utväg att i rikets ständers bank för lånekontorens räkning insätta de summor, som i nämde städer skola utbetalas, syntes vid ifrågavarande medels öfversändande kunna begagnas, hvarigenom både besparing i försändningskostnaden och säkerhet emot poströfverier komme att beredas. Denna af rikets ständer förordade förändring i afseende på sättet och ordningen för reqvirerandet och utbetalningen samt remitterandet af de summor, som anslagits för statens ernvägar, synes äfven på samma skäl, som till stöd derför blifvit anförda, kunna och böra vidtagas med hänsigt till andra, till utgående från riksgäldskontoret anvisade anslag. hvilka. hittills blifvit af vederbörande förvaltande embetsverk reqvirerade hos kongl. statskontoret, hvarefter kongl. statskontoret. genom afgående skrifvelser till fullmäktige i riksgäldskontoret, anmält härå erhållnereqvisitioner. Selan fullmäktige, i anledning häraf, bifallit det reqvirerade anslagsbeloppets utbetalning. har det af riksgäldskontoretutanordnats och aflemnats till kongl. statskontoret, som sedermera låtit åter utanordna cnahanda belopp och i vanlig ordning utbetala detsamma till det emhetsverk, som fått sig ålagdt att reqvirera och fr angifvet ändamål använda det ifrågavarande anslagsbeloppet. Förekommer hos fulläk ige något hinder emot den reqvirerade anslagssummans utbetalande från riksgäldskontoret. eller önskas i sådant afseende någoh upplysning, underrättas kongl. statskontoret härom, så att denna underrättelse må till svar på den gjorda reqvisitionen meddelas det verk, hvarifrån reqvisitionen skett, eller den äskade upplysningen från samma verk genom kongl. statskontoret infordras. Till undvikande af denna omgång, och på det att erforderliga medel icke, med afseende derå, må behöfva i förtid reqvireras och utanordnas, torde i alla andra fall, än då någon granskning af de till grund för reqvisitionen åberopade handlingarne eller någon pröfning af de summor, som skola utbetalas, tillhör föremålen För ke ngl. statskontcrets åligganden, reqvisitionerna å anslag, hvilka skola från riksgäldskontoret utgå, hädanefter böra ske omedelbart hos detta verk, på sätt i fråga om ej mindre de för kommunikationsväsendets förbättring samt vattenaftappningsföretag beide anslagssummor, än äfven hvarje i egenskap af lån anvisadt statsbidrag, hittills iaktstagits. Deremöt torde riksgäldskontoret bör: meddela k. statskontoret ej allenast de f ; dervarande bokfiring erforderliga uppgifter i alla från riksgäldskontoret utbekomna anslag utan ock andra upplysningar derom, hvilk: k, statskontoret, for ifvandet af: dess kon de kostnader och de äfventyr, som äro före: nade med det nuvarande remitteringssättet f.1 de i landtränterierna och tullkammarne influtne uppbirdsmedel samt de från statsoch riksgäldskontoren till landsorterna afgående penningesummor, än mera vigtig och frden influtna uppbördens of: rdrijliga tillhandabållande åt allmänna rörelsen, ändamålsenlig förändring vore, om rikets ständer medgåtve at det förfaringssätt, som till undvikandeaf penningeförsändningar med posterna mellan Stockholm och de orter, hvarest rikets—-ständers bank har lånekontor, blifvit föreskrifvet ge nom k. förordningen den 19 tlidne Sep tember, finge äfven iakttagas vid remisser a! allmänna medel mellan hufvudstaden och de städer, der s. k. filialoch privatbanker finnas inrättade, nemligen att de medel, hvilka skola från en af dessa städer till hutfvudstaden re mitteras eller från den senare staden till den förra as, må i dervarande bankinrätti sättas emot anvisning, enligt hiilken a insatta medlen skola å-uppgifven anfordran eller vid bestämd tid hållas anvisningens innehafvare tillhanda. Härigenom skulle i de flesta fall de penningår, som i uppbirden ingått, komma att inom orterna qvarstanna och genast kunna återigen utlemnas i allmänna r. relsen. Då både filialoch privatbankernas r.relse och ställning kontrolleras af statens embetsmyndigheter, och då det allmänna, så länge något icke furekommer att anmärka emot dessa bankinrättningars rörelse och förvaltningssätt, ingalunda har skäl att förvägra dem samma förtroende, hvarmed nämde inrättningar af de enskilta samhälls: medlemmarne omfattas, och hvars orubbade fortvaro utgör vilkoret för desammas oafbrutna verksamhet. så synes någon skälig an3