ten i franska akademien, skådespelaren, med ott ord alla offentliga talare gestikulera oct ge hvarje ord ett lif och ett uttryck, som äl; främmande för nordens kallblodiga mvälta laren, Stor cnkoli en andakt rådde : rOratoire, Nattvardsscenen i kyrkan var den enklaste jag sett. Som intet altare, inga qvartefvor från påpismen funnos, var ett bord. Sfverhöljdt med en. hvit duk, placeradt strax redikstolen. Nattvardsgästerna stod: tsamma, Prosten välsignade brödået och vinet, som sedan räcktes af den ena en till den andra. En svensk finder mycken religils uppbyggelse i en reformert kyr han deremot har svårt at kunna frlika sig med den katolska ceremovien, dess rökelser, ringningar och nigningar. I fall jag icke fruktade att trutta mina lä sare med kyrkogång, skulle vi noggrant bese ett af den nyare tidens skönaste monumenter. den herrliga kyrkan la Madeleine, bygd efter ott orekiskt tempel och af Napoleon I bestimd tull en minnesvård åt den stora arå det att man måtte der hvarje år fira årsdagarne af Austerlitz och Jenax. Segrens och ärans tempel blef at restaurationen omdöpt till sitt fordna namn la Madeleine, och begagnas nu till katolsk dstjenst. Bygnaden, som icke har några önster (ljuset insläppes genom tre kupoler)gör ett särdeles angenämt intryck på hvarje vän af smak och stil. Man förgäter icke lätt de sköna refflade korintiska kolonnerna, de egendoraliga nicherna utant. re; med statver af helgon och heliga personer. Det är så herrligt både inom och utom la Madeleinen, Det inre är högst praktfullt. Stannar man på den stora ingångstrappan, som är stt misterstycke, har man en den vackrate, att jag må säga, atheniensiska utsigt. my måens soldater, sa