Aftonbladet – 24 november 1857, sida 2

och jordens hemliga laster måste i sanning vara mycket djerfva, om de skola förmå uthärda . blicken. Det ligger, så väl i moraliskt som fysiskt hänseende, en trygghet i ljuset, en fara mörkret — och likväl föredrager jag mörkret och faran. Må det patrutlefatide solen hvila sig litet, och visa en smula förtroende till nån förmåga att bära mig anständigt åt, hellre än att göra mig alldeles utfaren med; sin sömnlösa vaksamhet! Jag har beskrifvit lukten i Hammerfest, hvilken kan anses för ortens hufvudsakliga kännemärke. När jag fören vecka sedan först landsteg der, tycktes mig stället vara det otäckaste i verliden. Men i motsäts med hvad vi sedan hade sett, föreföll det mig nu snarare trefligt och angenämt. .Jag besökte i dag en köpman, och förmärkte med nöje en krympling till ask, ungefär tre fot hög, i mannens lilla täppa; Åh sade han, i en ton af retad stolthet, vi ha ej ondt om träd här; detär ei hel skog der nere i dalen. Denna skog hitz tade jag ändtligen på, efter mycket letande. Träden voro omkring tre ältar höga, och några af dem voro kanske lika tjocka Söin mitt smalben. Framför trappan till köpmannens hus lågo en hop druckna lappar, som i en privilegierad krog erhöllo så mycket uselt: bränvin, som de gittade betala. De ryske sjömännen begagria flitigt enahanda förmån, och vi se deim raglå och sjunga ombord på sina Hvita-Hafs-djonkär: De äro öfver — måhända rättare: under — all beskrifning pittoreska, synnerligen efter förrättadt dagsverkö, då d vanligen begifva sig på jagt i den vidlyftiga. skogen ai sitt skägg, och utöfva vedergällningsrätten på allt ertappadt villebråd. En lång gata af torftäckta hus, hvilkas invånare kunna sägas vara jordfäste redan här i lifvet, leder längsefter hafsvikers strand till en stor träställning (flakar), söm . vidt och bredt utsprider en lukt af tofkäride stortorskär (stockfisk). När man derifrån begifver big längre bort, klättrande bland klippor och klappersten, kommer man till en gräsbevuxen udde, hvarest eii pelare står, hvars inskrift förmäler om den.af österrikiska, tyska och svenska regeringarne mellan åren 1816 och 1852 ombesörjda mätningen af. en meridianlinie af 23 20 från Dönaufloden till polarhafvet. Pelaren betecknar. liniens nordliga gränspunkt, och står i 709 40 11. 3. nordl. bredd. Det är en slät kolonn af röd prani stående på en sockel åf grå granit; med e bronsklot på topperi, på hvilket en veridskarta är temligen klumpigt utritad.