Aftonbladet – 20 november 1857, sida 2

AR a 2! lifvit återstäldt men lugnet tyckes sedermera derstädes. AMERIKA: . Enligt underrättelser från Newyork af den 30 Okt.-hade-en ministerförändring försiggått uti Mexiko, och rebellerna hade blifvit slagna. Om homöopatien. Med anledning af statsutskottets beslut att tillstyrka ett anslagtill en homöopatisk klinisk anstalt i hufvudstaden har man från flera håll anmodat oss att uttala oss i detta ämne. Från den homöopatiska sidan har man tillsändt oss motioner m. m. med begäran om förord; från den allopatiska har man uppmanat oss i det sunda förnuftets namn att nedgöra förslaget, och för detta ändamål tillstält oss hvarjebanda medieinska böcker och aåfhandlingar; Då vi emellertid hvarken ansett saken ha den vigt, att den behöfde göras till föremål för ledande artiklar, eller ansett det billigt, om läkarekåren fordrar, det en af tusentils andra ämnen upptagen tidningsredaktion skall i hast studera sig in ien hop medicinsk litteratur, cha vi en hel vecka förgäfves väntat, att någon af de herrar läkare, som på enskilt väg uttalat så mycken harm öfver det tilltänkta anslaget, äfven skulle i skrift meddela oss några för offentligheten lämpade anmärkningar. Först nu ha vi emellertid. från en läkare mottagit några till allmänheten adresserade förklaringsgrunder öfver läkarekårens ovilja mot homöopatien, och då denna ippsats icke andas det flammande odium medicum, som tyckes framskymta i Svenska Pidningens uppsatser 1 ämnet, meddela vi densamma med nöje, på samma gång vi äfven införa den motion af grefve v. Rosen, hvilken föranledt statsutskottets beslut. Grefve v. Rosens motion är af följande in nehåll: Den, som framträder med något nytt, det må vara i hvilken riktning som helst, mäste vara beredd på at: röna motsiånd, dess häftigare och sturkarej u äldre och säkrare törskanusade de läror, tördomar eller öreställningssätt äro, mot hvilka han uppträder. Jag Jef deriöre icke öfverraskad, då min vid sista riksjag väckta motion om anslag för inrättande af ett homöopatiskt sjukhus här i bufvustaden inom detta 08 bestreds uti mindre hofsamma uttryck at chefen ör medicinalverket i riket och endast inom högrördiga presteståndet fann något understöd: Men 8 är öfvertygad, att den tid ej är fjerran, då mitt örslag, ehuru vid sista riksdagen förkastadt, skall inna framgång hos Sverges ständer. Ja, jag vågar öreställa mig, att redan vid denna riksdag tiden tertill är mogen. och att ögat, öppet för hvad som ker -i den öfriga verlden, ej skall blunda för de nfantliga sanitära och ekonomiska fördelar homöopatiens officiella erkännande och införande i vårt and skall åt detsamma bereda. Det är förgäfves att vilja förneka värdet af en ikemetod, som i kamp med tusenåriga dogmer tagit der en mansålder en sådan utbredning, att den itökfvas i närvarande stund af 6000 till namnet känie läkare i alla delar af verlden. Också har, såsom nan af tidningen le Nord för, den 26 sistlidne Sepsember erfarit, vid den då i Br ssel samlade interrationella. homöopatiska kongress presidenten för 3elgiens medicinalstyrelse Fallot, såsom representant Sr det äldre medicinska läkesättet, uti ordalag, som söra honom heder, erkänt homöopatiens jemnbördighet lermed; erkänt att, ehuru på skilda vägar, de båda kolorna söka samma mål; samt gifvit sin hyllning åt le sträfvanden homöopatien gjort för dess uppnående. Man stöter sig på de små doser, homöopatien i semen använder, och man gycklar med den oändlisen fina fördelningen af läkemedlen, som Hahnemann förde och föreskref. Men först och främst är dosäran icke det väsentligaste af homöopatien, utan den som naturlag allt mer och mer sig bekräftande satsen, att sjukdom botas genom medel, som hos den riske förorsakar ett likartadt lidande. Och för öfrigt jrklaras verksamheten af de små doserna tillräckgt af den alldagligaste erfarenhet, om man egnar ågon uppmärksamhet deråt. Det är en känd sak, utt, då personer falla i vanmakt, man sätter under äsan på dem eau de lys, eau de Cologne, ättika eller lylikt, och de vederfås. Huru oändligt ringa är den vantitet af materia, som här verkar? — En liten blomma fyller hela nejden med sitt doft; ingen våg örmär att angifva, intet reagers att framställa eller ippfånga, ingen analys att ur luften uttaga dessa stomer af vällukt, som upplifva och förnöja oss. Och i andra sidan, huru obetydligt i qvantitativt hänscende är t. ex. giftet af en skorpion, som ger döden? När man besinnar dessa och tusen andra likartade örhållanden, skall man icke finna det ringaste unlerligt, att homöopatiens små doser kunna vara verksamma till helsans återställande, och man fattar, att let är icke massan, utan de så att säga inre egenskaperna, som gifva kraften; följaktligen ett läkemetels verkan beror icke på en stor qvantitet, utan på 1e nämde egenskapernas öfverensstämmelse med riktvingen af organismens egen verksamhet till helsans itervinnande. Homöopatien räknar i vårt fädernesland en högre uder än i flera af Europas öfriga länder. Det är 30 år sedan densamma genom den ryktbare naturorskaren och vetenskapsmannen Göran tHallenberg 108 085 gjordes känd och vann sina första adepter, närvarande stund finnas dock visserligen enlast 3:ne legitimerade läkare, som utöfva denna lä. semetod, men det gifves ingen landsort, der icke land Presterskapetruch bildade ståndspersoner ganska nånga äro varma anhängare deraf och med stör ramgång begagna densamma till botande af sjuklomar hos så väl menniskor som husdjur. Att en nånadsskrift för homöopatien kan hör utgifvas, är ck ett bevis på det deltagande läran eger; trots det uotstånd och de förkastelsedomar, som den af staten :rkända och fostrade läkareskolan ej spar att emot enne använda. : : Det är i min tanke en skyldighet mot de många usende, som önska att ega homöopatisk läkarevård, ich derjemte en pligt ur vetenskaplig synpunkt att ;ereda en offentlig anstalt, der på en gång de obe nedlade kunna komma i ätöjutände af en sådån jukvård, och ett tillfälle gifves att anställa en jemörelse emellan de båda behandlingssättens resultater. Ivar och en, SOM af egen erfarenhet lärt känna iwomöopatiens välgerningar, måste önska en sådan ustalt, äfven derföre, att den skulle blifva ett krafgt -bildnings.nedel för danande af homöopatiska kare. Ty så länge alla. staters institutioner för