har sig allramest tor sadane sjuka, som innetatta under benämningen pawrres honteux, hvilka kunna g: till och ifrån sjukvårdsanstalten eller, med andra orå icke, så sjuklige de ock äro, hållas af sjukdom sängliggande. Dock bör anstalten äfven vara redo at: vid anmodan behandla sängliggande personer i när heten. Sådan är uppgiften för den homöopatisk: klinik, som nu under mera än ett tiotal af år arbe tat i Leipzig. Om nyttan och framgången af des verksamHet, sämt huru den tillväxt och allt mer: tillvunnit sig allmänhetens förtroende, kan man för vissa sig af följande tabell, som föreståndaren dr Mo ller offentliggjort. 4 I sjukvårdsanstalten blefvo år 1843 intagne 426, 1844 606. 1845 713. 1846 762. 1847 TT. 1848 973. 1849 --1,088. 1850 1190. 1851 -1,284. 1852 L741 1853 1905 18354 — 1,862. 1855 — 2,318. Under dessa 13 år hafva sålunda tillhopa 15,656 sjukdomsfall der blifvit behandlade; och det är såsom ett obestridligt förhållande anmärkt, att denna homöopatiska polyklinik de senaste åren vida öfverflyglat universitetets polyklinik i samma stad. Såsom förstling af homöopätisk sjukvårdsanstalt eger en sådan polyklinik i det fall företrädet, att den kostar betydligt mindre än ett sjukhus, men ändock motsvarar det dubbla ändamålet, nemligen a att genom offentlig sjukbehandling ådagalägga der homöopatiska läkemetodens verkliga företräden, och b) att afhjelpa mången af sjukdom lidandes behof. Unge läkare skulle derigenom få tillfälle att närmare än genom böcker, hvilka utan rön i praktiken ofiö äro endast ett dödt kapital, få lära känna och pröfva sjelfva läkemetoden, och en mängd sjuke med långvarigt lidande, mest ibland den fattigare klassen, deraf finna hjelp och lindring, Till en sådan anstalt erfordras allenast en lokal af 6 å 8 rum, deraf 2 å 3 för mottagning af sjuke på vissa timmar, 2ne, till bostad för underläkaren, 1 för medikamentsberednivgar och samling af medikamenter, samt 1 för vaktmästaren; hvartill kommer aflöning till en 1:ste och en 2:dre läkare jemte nödig betjening, samt kostnader för medikamenters anskaffande och beredande; hvilket allt, enligt hvad jag föreställer mig, kan bestridas med ett anslag at 8 a 10,000 rdr riksmynt årligen. Om remiss af denna motion till statsutskottet anhålles vördsamt 4. E. v. Rosen. Försök att förklara orsaken till läkarekårens obenägerhet för den homöopatiska kurmetoden. å Sedan frågan om homöopatien, till följd af statsutskottets tillstyrkande af anslag för inrättande af en homöopatisk polyklinik, å nyc blifvit ämne för offentligheten, och man i er af våra tidningar velat framhålla läkarekårens kända obenägenhet för saken såsom cen frukt af skråanda, torde det icke vara så alldeles obefogadt: att söka med några ord belysa frågan: och påpeka rätta orsakerna till den nämda obenägenheten mot homöopatien: Skulle genom denna belysning orättvisan uti beskyllningen för skråanda framstå -klar, så vore ock afsigten med dessa rader vunnen. Hela verlden vet att Hahnemanns lära står i rak strid mot. den allmänt. gällande medicinska lära, som benämnes, ehuru något oegentligt, den allopatiska, till hvilken hela svenska läkarekåren, på I å 2 undantag när, bekänner sig. Den började utbredas i Tyskland för snart ett hälft århundrade sedan och ha alltid från decennium till decennium haft det missödet att af vetenskapsmän betraktas såsom ett foster af svärmeri och oförnuft och derföre behandlas som en utbörding, den man ej ville erkänna, långt mindre upptaga. Under tiden har man sett äfven ndga läror uppstå inom medicinen, såsom kallvattenkuren, sjukgymnastiken, elektricitetskuren m. f1.; och medan största delen af dessa, efter någrr strider i början då man ännu betraktade den med den vanliga misstro som nya läror alltid väcka — upptogos af den allmänna medicinen såsom nyttiga och välbehöfliga läkemetoder, så har homöopatien framlefvat ett tynande och hopplöst lif. Och hvarföre? Jo, den har mer än kanhända de flesta medicinska läror bygt sina satser på obestyrkta hypoteser, har hittills, oss veterligen, icke blifvit, som sig bör, tillräckligen pröfvad af verkligen opartiska vetenskapsmän, och har i läran om medikamentsdoserna gått en. väg som står i öppen strid mot sunda förnuftet. Hvad vattenkuren lärer, hvad sjukgymnastiken, hvad elektricitetsmedicinen lärer, allt detta kan al menniskoförnuft fattas, kan förklaras, kan göras gällande enligt lagarne för logisk slutledning: och derföre har det vunnit seger öfver motstånden och blifvit erkändt. Ty märk väl — nämde läror hafva alla varit ense om. at två gånger två gör fyra. — Men homöopaticr vill att 2 gånger 2 skall göra 5; — och det är just detta som är så svårt att få iläkarne; det ären starkare dosis än någon allopatnånsin vågat föreskrifva åt sina egna patienter. Hvilken kan väl förtänka en menniska med vanligt sundt förstånd, att hon icke vill gåin på en så äfventyrlig väg. Tänkom: oss, t. ex. en nng läkare, hvilken, efter att hafva hört eri svärmisk homöopat med stora loford prisa sin kära HBahnemann, önskar att sätta sig in i den-nya läran. . Hvad gör han då för att få sitt tvifvel häfdt? Han börjar naturligtvis att studera Hahnemanns Organon eller någon annan af skolans skrifter. Han finner sig Snart i nämde författare hafva träffat en sckterist af första ordningen, som icke nöjer sig med att f. rbättra den hittills gällande medieinen, utan helt simpelt kasta hela läran öfver bord, Detta aflifvande är väl något närfönget, tycker han, men ban erfar cn liflig änsla af nyfikenhet, att 1å se den nyskapelsc. fom naturligtvis måste framgå ur omstörtarens händer. Han stöter på åtskilliga besynnerliga nyheter, t. ex, den att icke till läkHingsföromål antaga det inre sjukdomstillFran Md a göra symptombehandlingen till hufyudsak; och den att söka böta ch sjukdom genom ett medikament, som visat sig hafva den ranskapen att på en frisk merniska framkalla symptomer som likna sjukdemens. Visserligen studsar han vid. douca 13