dan slutsats! Du förgäter, först och främst anmärkt, att äfven hon eger föräldrar. Dessa skola ej lägga hinder i vägen för sin dotters lycka. Du talar något egenkärt, min unge herre Kan väl vara. Men Augusta betraktar helt visst min kärlek såsom sin lycka, och jag är säker på, att. hon skall förmå sina föräldrar att se saken samma sätt. re trea tillförsigt; men du tyckes glömma Ack!tala du med honom. Di; icke hjerta att neka någonting. g Tor ban Ja, om jag visste att det beredde din lycka. Ack, var derom så innerligt öfvertygad! Således, om jag tager examen? Så skall jag tänka på saken. Frans satte sig i soffan jemte sin mor och öfverhöljde hennes läppar och händer med kyssar. Således, om jag tager examen ? IN Jag an med din far. Oc u lofvar mig ju att ja, får Augustal g ju redanlnu, att jag Hur kan jag lofva det? Kyssandet och smekandet blef allt lifligare. Lofva mig detta säkert och det genast! E Tänker du vinna mig genom öfverrumpling? Upphör då! Ja, jag lofvar det för min del, för hvad på mig ankommer. Nej, lofva det äfven i pappas namn Gud! Den gossen qväfver mig! Ja, ja lofvar dig det äfven å hans vägnar. Du skall få Augusta, men låt din stackars mamma få behålla lifvet, som hon nyss återvunnit. Ja fruktar att jag får ångra, att jag varit oförlåtligt svag. X, Missräkning skänker bo!åtenhet. Läsaren anar redan upplösni sh vi 5 sn pplösningen, och vi skola derföre i detta sista kapitel fatta oss ort. Ungefär samtidigt med Frans återkomst till Stockholm ditkom ett bref från Augusta till hennes föräldrar, i hvilket bref hon målar sin. förskräckelse öfver hvad som timat i det hus, der föräldrarne bodde; ty att friherrinnan tillfrisknat, hade hon sig ej bekant. Den unga