Aftonbladet – 19 november 1857, sida 1

detta; hänseende lyssnar till förnuftets röst. Man kan icke nog kraftigt och nog ofta upprepa för både skolans och skolungdomens målsmän, att man lärer icke för skolan; utau för lifvetx, . Oaktadt allt hvad i-nyare tider blifvit skrifvet om uppfostran, är det ett bedröfligt. faktum, att man ännu i allmänhet förgäter. och lemnar åsido uppfostran i six helhet, sammanblandar ändamålet med medlen och tror, att ett så tidigt och rikhaltigt inpluggande af en hop kunskaper, just utgör sjelfva uppfostran; då: deremot den intelIcktuella undervisningens äfven då den bedrifves-så att den verkligen förtjenar att kallas intellektuel, endast utgör ett moment i den uppfostran, som bör afse att åstadkomma en till kropp och själ utvecklad -och sund menniska; en nyttig.samhällsmedlem; som kan göra verkligt gagn för sig, icke ensamt på skolbänken och i en studentexamen, utan i det medborgerliga tfvet. Den som allvarsamt ger akt på de ;vackra resultaterna af den nyare tidens förbättrade lärometoder och af den förökade lärareskickligbeten, hvärigenony det blir möjligt att på samma tid sort förut bibringa ungdomen mångdubbelt mera af vetenskapliga insigter än förr, kan..dock icke annat än med djup nedslagenhet se, huru dessa tidigt insamlade förråd af en mängd kunskaper och den i sammanhang dermed ofta framkallade tidiga aktiviteten hos tanken icke sällan äro, förenade med en brådmognad, en lillgämmalhet, en öfvermättnad, som icke bådar något godt för framtiden och som gör, att den tänkande menniskovännen långt hellre skulle föredråga ett mindre mått af bokliga kunskaper, förenädt med mera lefnadsfriskhet, sinnesspänstighet samt kroppslig helsa;. ty äfven. den. sistnämda undergräfves på ett högst betänkligt sätt genom öfverdrifna lexläsningar ocH alltför mycket stillasittande under en lefnadsperiod, då äfven kroppen för sin sunda och normala utveckling behöfver vård och uppfostran och icke eger. tillräcklig motståndskraft mot endag efter annan fortsatt. oförnuftig missbandling.-Vi-tro att kyrkoherden Sonden skulle från flertalet af dem som Ka eller haft något med ungdomens. undervisning att göra kunna erhålla en bekräftelse på. de erfarenhetens vitsord han inför rikets ständer åberopat, talande genom förblekta ånsigten och slappade själskrafter hos mängden af vår ungdom. Och kronan på det förstörelseverk, som tidiga intellektuella ansträngningar och bristen på all fysisk uppfostran åstadkomma, sättes derigenom, att den brådmognade y glingen, liksom till omedveten hämd för gossårens onaturligt uppdrifna lextvång, slår sig lös och öfverlemnar sig åt utsväfningar, som i samband med hela-den orimliga. behandlingen ifrån början mäktigt bidraga att framkalla en stor hop blaserad ungdom, hos hvilken man finner andlig vinterkyla, der man kunde vänta vårens värma, ett slags innerlig leda för lifvet eller åtminstone för lifvets största och heligaste intressen. Vi föranledas till dessa betraktelser af en framställning, som inom direktionen för Stockholms stads undervisningsverk för icke längesedan blifvit gjord af hr riksantiqvarien Hildebrand om användande af de 5 minuters hvilotid, som i de flesta af. hufvudstadens skolor äro medgifna mellan de särskilta lektionerna, till åtskilliga kroppsöfningar.: Direktionen har häröfver infordrät utlåtande af professor Branting. Af detta utlåtande ha vi förskaffat oss del. och meddela det här nedan. Om-också den föreslagna: åtgärden i sig sjelf icke är tillräcklig för det afsedda ändamålet, så är det dock af vigt att frågan om denna sak blifvit bragt å bane; och hr Brantings yttrande innehåller ett och annat, som väl förtjenar att. behjertas. Frågan om införande af verkliga vapenöfningar i skolorna är af så stor -vigt -både i-afseende på. ett framtida ordnande af nationalförsvaret och ungdomens tysiska uppfostran, att fosterlandsvännen aldrig bör släppa densamma ur sigte. Professor Brantings memorial har följande lydelse: Vill Kongl; direktionen öfver Stockholms under visningsverk. Anmodad att med utlåtande inkomma öfver ett till kongl. direktionens protokoll den 18 sistl.. Juni upptaget anförande, får jag på grund af de deri till besvarande framstälda frågor, rörande gymnastiköfningars införande under lästimmarne uti offentliga skolör, nedanstående i korhet affattade svar ödmjukast afgifva. Bland -skolundervisningens samtliga lärogrenar torde i allmänhet. ingen blifvit af POdrgoRerDA mera förbisedd, mera .tillbakasatt, mera som obehöflig betraktad, än den fysiska bildningen. Hvarken forn tidens på Erfarenhet grundade vittnesbörd om nödvändigheten af-den sömatiska utvecklingen, eller kristendomens höga predikan om kroppens helgande till ett andans tempel; icke medeltidens falska troslära, att genom gisslan och späkande höja själens förmögenheter; ej heller den nyaste tidens, såsom en Rousseavs, Lings, Pestalozzis Tissots, Saltzmanns m. :srrationelt framlagda skäl och många bemödanden tt-till eh helhet förena den imtellektuella undervisniögen med den fysiska: . allt detta har ej varit till räckligt verksamt att. till samhällenas gagn befrämja den med naturens lagar så nära sammanhörande krop suppfostran. Inlärandet af ett stort antal utantexor, omfattande ett eller annat söndradt Teligionsvegrepp, en eller annan grammatisk tankeöfning, har af mången ansetts kunna till fyllest stärka det andliga sinnets krafter, utan att afseende fästats på för vättrande. af de för menniskan nödiga yttre orgaaiska beting, hvarförutan intet fortverkande eler stadigblifvande själsmottag är möjligt; en tredjedel af lefnadsåldern åtgår för att i lärdomsskolan inläsa de atfästade vidsträckta fordringarne på minnesöfningar, gemenligen lika rotlösa för tanken som förgängliga för minnet. Genom ett mångårigt fortsatt baklängesgående under upphämtande af ordskatter från en förgången fornålder, vill man söka besvärja det döda, oaktadt den framgående tiden högt manar att söka kunskapsljus om det lefrande. Är det nu ifrån åskådningar vår kunskap utgår, är denna beroende af de yttre sinnena, hvilkas styrka stegrasi den mån organismens helsa upprätthålles, så står följaktligen väckelsen: till medvetande och utveckling af de från sin början hos menniskan fördolda anlagen i närnaste samband med den fysiska bildningen. Att, såsum. biitills skott, utan afstende ä kroppskräfte rätthållande, uteslutande befrämja dem ext Vv själsutvecklingen, är att tilibakahålla eller tillintet(3 1: Nn MR RR Rs fr RR ARR AL RR NR