Aftonbladet – 18 november 1857, sida 1

jag försäkrar, att ig icke kan dela er tanka. En sådan på unandöljande af sanningen grundad skonsamht, som den ni förutsätter, kunna väl fruntinter, såsom jag tyckt mig märka, tillåta sig, det de tycka att afsigten ursäktar medlet, fn jag tror ej, att karlarne tillåta sig sådant, alraminst herr presidenten, som ser. så sträng allvarlig ut, ehuru mycket god och vänlig. ; Måhända. Jag känner ej: fullkomligt min far, från bvilken j just någon köld, men det der stränga ällvan ållit mig på ett visst afstånd. Men jag tir hvad jag tror, och ovisshetens plåga är så litande, att jag tolkar brefvet såsom-en. jobsost, för att med ens få såret så djupt som G kan blifva, Pro dh hvad n vill och kan, min goda vän! mer tro framkr allt på Gud, som efter sin. vishe styrer all till det bästa. Ni skall då skänna lugn ochstyrka att vid hemkomsten erfan hvilkendra utgången som helst Han efter itt behac zifvit er mors sjukdom. Ja, ert:åd är förräffii t, och den sanna och stora anken, at Gud styrer allt, skall allt mera 3h mera få makt öfver min sorg. Mot afton måste jag resa in till staden, för att med Prgondagens ångbit begifva mig hem. Tid har länge varit inne för mig att begifva m härifrån, ty jag har alltför länge begagnat ig af den goda gamla damens pisarihenen. aft upptrottet härifrån skulle lifva så Srgligt, det har jag under min lugna njung åf så. glad, dagar icke anat. Jag reser ärifrån med ett förkrossadt och blödande erta, ty. hon, som jag i tiden så djupt älsh är nu kall och kärlekslös för migy 73 Änna gång. beder jag er så innerligt, tag ej detför afgjordti .Ack, jdag kan ej annat, om jag också, såsom nå I mig, tror attallt kvad Gud gör! är väl gjoMen vi skiljas nu åt, och jag säger er nmitt farväl och begagnar dertill: detta af vnen obesvärade ögonblick. Jag i har härtiragt några oförgätliga dagar, oc hvilkender, som gjort dem för mig sådana, 1: