Aftonbladet – 18 november 1857, sida 1

jde snart slut på sorgens parorysm. och lemnade rum för ett stillsammare lidande, Sedan han rest sig ur soffan och vandrat några hvarf kring rummet och åter satt sig, och en stund sålunda omvexlat, aftorkade han sina tårar, såg sig i spegeln, tog sin hatt och gick ner. . Han behöfde. komma ut i friska luften och stälde sin gång tilllöfsalen i trädgården. Han sökte ensamheten, men : der fann han Augusta före sig, sittande vid bordet med stenskifvan och. läsande i en bok. Just som han visade sig i dörröppningen, slog hon igen boken, uppsteg och gjorde min af att. å sin väg. Men han hindrade henne derifrån med en bedjande åtbörd, och Augusta, som blef qvarstående, märkte med förvåning att han var upprörd och gråtögds Gå icke bort, mamsell Augustal sade han; efter jag händelsevis råkat er, så skänk mig ert deltagande, det jag så väl behöfver. Jag har fått den allra sorgligaste underrättelse hemifrån.n Hans tårar utbröto och han nästan ned: sjönk. på en. bänk! sars nos ob ,Hvilken sorgepost har ni då fått? frågade Augusta med jnngpligt deltagande, i det hon, utan all förlägenhet denna gång, gick och satte sig vid hans sida och fattade hans hand. Frans kunde ej svara, utan lemnade Augusta brefvei. 28tore Gud! utbrast hon efter brefvets genomögnande och under det hon med tårfy da ögon sammanvek och återlemnade det, tillade hon: Men det vore att misskänna Guds. godhet: och allmakt att genast antaga, att friherrinnan är död. : : Nej, nej! svarade Frans, som icke ville låta trösta sig, hon är död; aft jag vager detta för afgjordt, är det förnuftigaste jag kan göra, ty det är åtminstone det sannolikaste. Hade hon blott varit sjuk, så hade min far skrifvit att hon haft symplomer af den förfärliga sjukdomen, men nu är hon dåd; och Aerföre sköfver han om. sjykdamens ovissa utgånga EE Det är icke för att fromt bedraga er, som