Aftonbladet – 16 november 1857, sida 1

Vi äro visserligen långt ifrån att påstå, att man nu skulle kunna ha att befara en förtjusningsfeber af samma art och utsträckning; men vi anse det dock vara af stor vigt, att pressen redan från början allvarsamt tillbake-visar alla illusioner och hänförelser i den: riktningen. Liksom man förut bygde de herr-ligaste: luftslott på mildheten,: humanite-ten. och: den. höga statsmannabildningen, som: höll jemna steg med tidens allmänna politi-ska. och sociala utveckling, så kan man nu många ; håll biott för ombytets och kontra-stens skull till en början bli en alltför öfverdrifven beundrare -af-den berörda öppenlieten; enkelheten, rättframheten Om Se Ve Nykferketvör dubyfamniskt poeliska ruset är pd sin. plats, högligen ; att rekommendera. A ömse sidor torde man deraf befinna sig bäst. För vår del ärna vi hålla oss på den prosaiska iakttagelsens grund, och liksom vi redan från början önskat erinra den nya regimen derom, att. allt-hvad den: gör och låter tillhörsoffentligheten,: så sskolacvi. äfven framgent, såröppet och oförbehållsamt som trickfriheten och de Konstitutionella -konsiderationerna det medgifva,. uttala det klander eller de farhågor, hvartill. regeringsåtgärder kunna gifva anledning, liksom vi äfven lika öppet och: med full appritighel skola ge uttryck åt den allmänna belåtenheten med åtgärder, som verkligen äro egnade att väcka glädje och. framkalla förhoppningar, ; Den-förmodan vi ofvanföre uttalat, att der officiösa. pressens rop om hö skhet skulle vin na en viss genklang hos Iågra af de liberalik landsortspublicisterna, öse vi oss böra något närmare utveckla, Det finnes nemlig en bland deliberala lands-ortsbladen: ett lite antal, som tyckes anse sin hufvudsakliga Wppgift vara att leka understol! med Aftonbladet. De kunna visserligen icke alldeles underlåta att understödja hufvudsta-dens liberala press, då det gäller att söka genomdrifva-enVigtig fråga för dagen eller att: med. samladhand bekämpa antikonstitutionella: tilltag; .men ofta är Metta understöd temligen: lamt eller ock tager man sig så god betänketid att det kommer för sent. I allmänhet läter man med en viss surmWen uppsyn alla de artiklar och debatter i Stillhet passera, som icke kunna ge anledning till att klandra e er att uppduka de vidunderligaste ammsagor, sön: hopspinnas af mystiskt-fantastiska hjernor eller flöda från mer än tvetydiga källor, om intriger och motiver och relationer och kom. binationer o..s. v. Då behöfves ingen betänketid; då är man snart sagdt färdig att släppa löst det-orinligaste nonsens; söra någon fiende till den liberala pressen skulle kunna finna sig. hågad att hopsätta. Man undrar och undrär öfver både likt och olikt, man uttömmer sig i gissningar öfver hemliga bevekelsegrunder till ett eller annat, der dessa dock liga (1 öppen dag; man fördrar med: häftighet mera sälta i den ena artikeln, mera peppar i den andra; men om Ppepparn komnier, då är man genast färdig att instämma i det gudsnådeliga skrän, som höjes af den officiösa pressen samt af landsortens mest dövuerade blad, Malmö Spällpost, Norrköpings Tidnin ar. konsorter . Under det man på ett dylikt negativt sätt ådagalägger sin, sjelfständighet (hvilket icke är en företeelse från i-år eller i fjor, utan väl är ett eller annat decennium gammalt). föräter man alldeles att på ringaste sätt genifva och motarbeta det demoraliserande hofförgyllareblad, som, ännu användande för syns lt någon gang en socialistisk fras utan all mening och betydelse, i alla maktpåliggande saker nitiskt gär hofvets ärenden och verksamt arbetar på att undergräfva den liberala opinionen på samhällsområden och inför kretsar af läsare, der icke hufvudstadens press, men. de liberala landsortstidningarne kunde vara i tillfälle att belysa dess sanna anda och väsende. Sedan ofvanståenderedan var skrifvet, finna vi vår-ofvan uttryckta förmodan redan i så måtto bekräftad, att Westmanlands läns Tidning i det nir, som med senaste post hitkommit, ganska begärligt sväljt den af lifoch hustidningen utkastade kroken, med mycken salvelse talar om oklok ondska och afvoghet,om; det förhastade uti att uppställa ett olyckligt horoskop för framtiden (hvilket: vi, som -bekant, icke gjort och uttryckligen förklarat oss icke vilja göra) och spårar efter konsiderationer, inklinationer ete.. Vivilja härtill-endäst anmärka; att: vår. kollega far fullkomligt vilse: uti hvad: han tycker. sig .skymta. uti Aftonbladets uppsatser om den nya reginren.. RE tå Den,-sömsmed-hågon uppmärksamhet följt hväd vi på:senaste tiden yttrat rörande :politiska-frågor, skall visst icke kunna tilltro oss att sätta -den nuvarande ministiren eller ens någon: fraktion af: densamma ssärdeles högt eller af-densamma vänta någontingsuträttade för de större liberala reformerna, Hvad särskilt-h. exo.-justitiestatsministern angår, så ha vi tillräckligt och tydligare, skulle vi tro, än något annat: blad uttalat öss om det sätt, hvarpå han ådagalagt hållning och konseqvens såsom statsman, såatt någon partiskhet för honom: näppeligen borde kunna oss tillvitas. Vi finna till och med en ganska egen Nemecsis deruti,-om h. exe., som för regentskapets skull -uppoffrat så mycket och deribland åtskilligt, som en statsman icke får och bör uppoffra, nu skulle finna sig åsidosatt af detta samma regentskap. EF 7; Kunna vi erhålla en verkligt och uppriktigt liberal och energiskt liberal minister, skall ingen glädja sig mera och ingen beredvilligare understödja densamma än vi. Men å andra sidan torde man förlåta oss, om vi icke äro så kära i nyheter och fi dringar, att vi skulle med förtjusningsfeber emotseen ännu ;-mera konservativ eller. rent af reaktionär minist r, Sådant skulle endast kanna vara fallet, om vi vore besatta af cn sådan originalitetslusta som hr Ridderstad, hvilken; sin s. k. radikalism oaktadt, var en ifrig förespråkare och panevyrist för Palm