Aftonbladet – 16 november 1857, sida 1

STOCKHOLM ten 16 Nov. Hätskhet är ett. inom tidningsverlden mycket begagnadt ord; isynnerhet har det allt sedan vårt nuvarande statsskick infördes blifvit mycket brukadt och missbrukadt från den sidan, der man hemligen suckar öfver tryckfriheten såsom ett ondt, under det man sjelf ganska nitiskt begagnar densamma i hela dess utsträckning för sina egna åsigter och intressen. Från denna sida har man blifvit van att få se ett svassande beröm och en betygad stor ömhet för tryckfriheten åtföljas af ett häftigt tadel. öfver hvarje försök att frimodigt begagna densamma emot de makthafvande; på skrikes det öfver skrik, då innebär hvarje uppriktig anmärkning hätskhet samt lust att smäda, häckla och: nedsätta. Detta kommer ofta icke så mycket från de makthafvande sjelfva, ty i deras välförstådda intresse ligger, om de också icke alltid inse det, att få höra meningarne och omdömena öppet uttala sig, i stället för att smyga omkring man och man emellan, utan att kunna gendrifvas och beriktigas, och de borde åtminstohe inse, att om omdömen fällas, som påtagligen skulle vara orättvisa, så äro de för dem dock af långt mera gagn än det fadda smickret, liksom de äfven med någon menniskokännedom borde inse, att om ett tadel framkommer, som icke uttrycker och icke understödjes af någon allmännare opinion, så tjenar det i sjelfva verket endast till att minska: kraften-äfven hos det rättvisa klandret, Vi antaga, att det i allmänhet är från hofomgifningen, och isynnerhet från dem, som hafva mer eller mindre grundade anspråk på att utgöra ett slags kamarilla, som i sådana fall det häftiga skriket om skrik utgår. Hof-! gesindet kan naturligtvis aldrig tycka. om tryckfriheten, då det gerna för sig sjelft vill behålla ett slags monopolium på att inför högsta: vederbörande vara den verkliga opinionens organer. : Det är utan tvifvel från detta håll, som den affekterade heliga fasa förskrifver sig, som Pågra korta iakttagelser i vårt blad nyligen framkallat inom den officiösa pressen i hufvudstaden, och som. utan tvifvel skall vinna en viss genklang icke blott. hos de med förtjusningsfebern laborerande publicisterna i Upsala och Linköping, utan äfven hos en myt: ket. diten elique af. landsortstidningar, som sätta sin ära såsom liberala och sjelfständiga: blad icke oväsentligen derl, att med skadeglädje afvakta: hvarje anledning att få angripa Aftonbladet och för sådant ändamåkicke sky att räcka handen -åt Svenska Tidningen eller till.och med åt den lifs.och hustidning.: som nu;begynner Helt öppet. göra Svenska Tidningen egenskapen af: officiöst blad stridig. Vi ha-föreställt oss, att-en fullkomligt-öps penbjertig -och någorlunda: rakt på:saken gås ende ton hos pressen äfven-skulle-anstå den nya regimen och stå: vältillsammans med dess mycket åberopade svenskhet öch öppenhjertighet.: Vi veta, att den nye regenten med förkärlek studerat vårt folks historia; och vi älska att. tro, att han bland annat lifligtsenterat Gustaf III:s minnesvärda ywrande uti rådskammaren den 20-Aprit IT74: en regent får genow tryckfriheten veta sanningen, som mån med så mycken omsorg och ty värr ofta nog med så mycken framgång för honom döljer ; vi inbilla oss — ty äfven vi ha, såsom man finner, våra förhoppningar, ehuru deicke stöta på det förtjusningsfullt feberaktiga — att han af åtskilliga andra: regenters exempel funnit, huru skadligt det är att vara i okunnighet om de omdömen, som göra sig gällande hos allmänheten, samt att de, som äro färdige att smickra, att beprisa och gilla hvad som helst, också först äro färdige att vända ryggen till, om en olyckans oeh pröfningens tid kommer. Carl Johan. lärde aldrig känna sitt folk; han förstad lika Ntet dess anda, dess: åsigter och önskningar, söm dess språk. Vid konwig Öscars anträde till regeringen: -gick den: allmänna anda, som under slutet al Oarl Johahs tid hunnit utbilda sig, upp uti en allmän-förtjusning, som i sjelfva verket bragte oss ett me stycke tillbaka-på-den politiska utveckingsbanan; Genöm densamnia här mycken förbistring åstadkommits. Oppositionen splittrades och man, öfverlemnade sig åt de vackraste illusioner. : Men då det visade sig att de vexlar, som förtjusningen dragit på regentens mod, kraft och lust att med fullt allvar bryta de stora yeformernas bana, icke blefvo accen