JEHIIUICTSTe FUOLUj LUUl LU Lsleblt OM UTADSA ett på förhand kändt sångstycke, och till sin fördel, såsom vi tycka, i vissa delar förändradt, genom uteslutning och förändring. Hela den 10:de sången i den äldre upplagan är borttagen. Med rätta, ty den var icke lyckad och tycktes vittna, att den episkt-heroiska sångarten allsicke tillhörer hr Böttigers poötiska skap lynne. I denna 10:de sång fanns bland annat: Hvad hjelmar der lossas Ånnuu! Hvad hufvud, som krossas oItu! Modiga, Blodiga, Hu I dessa verser låg en sentimang, ett uttryckssätt, så allting annat än heroiskt, att dessa verser nästan syntes vara, för den komiska kontrastens skull, inflickade af en ovän. Skalden har, äfven till sin egen vinst, försakat dem, och de hafva helt och hållet försvunnit. Här följer de strödda dikternas andra afdelning. Med det vackra poemct Italia hafva vi, om vi rätt minnas, gjort bekantskap uti tidskriften Frey för flera år tillbaka. Det är ett bland de vackraste stycken B. har skrifvit, och det skrefs under inflytelsen af det den tiden gryende hoppet om Italiens befrielse. En varm flägt af fribetskärlek (ty när det gäller främmande länder eller förgångna tiders sträfvanden, då kunna sådana konservativa poet-haturer understundom bli frihetsvänner), kommer oss till mötes vid läsningen af denna sång, som tyckes vara en tacksamhetsgärd, hemburen det land, der skalden, såsom naturälskare och konstnär, under sin resa haft oförgätliga njutningar. Flera på denna följande sånger utgöra reseoch minnesbilder. Det rena och vårdade språket, det klart tänkta och tydliga uttrycket äro kännemärken för H. Böttigers poetiska alster, och sällan träffar man något, som vederlägger detta omdöme. Till undantagen hörer kanske någon gång en oklar tanke, sådan som denna (sid. 94): Till ditt hjerta småningom Kommer då han alla dagarw; eller oriktiga antitheser, såsom denna (sid. 31): Och minnets store son var störst uti att — glömmar; eller nog simpelt hvardagsspråk, såsom (sid. 95): sOch vill du öka på ditt skjul; eller oriktiga tankar för rimmets skull, såsom (sid. 133): — — Och sjömans hopp Blir smidt af hammarns raska lopp Vid Söderfors; eller metriska fel, dem endast bruket kan ursäkta, såsom (sid. 159): Du, som i himmelens himmel ses trona, och (sid. 283): Min hjord hemtar svalka i middagens stund; eller (sid. 201) falska satsfogningar, sådana som denna: Och fäller ej ett hufvud, men en böns hvilket uttryck äfven förekommer något affekteradt; eller, visst icke exempellösa, men dock nog mycket vågade och, efter vårt tycke åtminstone, ej synnerligt vackra talebilder, såsom (sid. 213): Och bödelsyxan i sin krönta hand; eller fula ordformer, såsom (sid. 236): Om Romulus, som bygde stam. En mindre riktig grammatikalisk ordfogning förekommer (sid. 247): Som löf, och tiden än kyler, bränners. En liten oskyldigt naiv fåfänga förekommer (sid. 292): Sitt med Tieck vid Elbens klara vatten I förtroligt samspråk långt på natten. Men, såsom sagdt är, alla sådana fel äro dels sällsynta, dels enstaka företeelser. Vi finna, att vi redan uppehållit oss så länge vi det första bandet, att vi måste fatta oss mycket kort om det senare. Det innehåller strödda lyriska dikter, fördelade på fyra afdelningar: Romanser, visor och lyriska idyller, största delen från skaldens ungdom och bland hvilka man återfinner många, som isynnerhet bland det täcka könet blifvit i bög grad populära, och åtskilliga, som med tillbjelp af de till dem satta melodier blifvit allbekanta, såsom: Trädgårdsflickan, Qväll och frid, Sambandet, Emmas stjernan, m. f. Erotiska dikter, bland hvilka äfven många allmänt blifvit sjungna, t. ex. fantasien Jord och himmel jag, Synen, Dufvoposten, Cc. Bilder af hädangångna, nästan allesammans härrörande från författarens senare lifsperiod; några af dessa bilder framställa allmännare bekanta och berömda personer; i de flesta har skalden gifvit uttryck åt sin enskilta vänskap och tillgifvenhet. Religiösa Aikter, med få undantag härrörande från skaldens ungdomstid. Öfverblickar man såsom ett helt hr Böttigers poetiska produktioner, så finner man, att han onekligen förtjenar ett aktadt rum bland svenska skalder, liksom han redan för längre tid sedan inom en viss krets af den konstoch poesiälskande allmänheten af lätt begripligt skäl blifvit sjelfva favoriten. I början af sin bana, flera är bortåt, led hans sångmö af en vek känslighet, som ej sällan öfvergick till en pjunkig affektation. Man kastade sig öfver detta fel, och den tillrättavisning, för hvilken han blef föremål, saknade icke grund, ehuru vi icke älska att genom biläggande at bevis upprifva redan läkta sår. Emellertid har hr Böttiger öfvervunnit detta fel. Han har till grundliga klassiska studier lagt en stor beläsenhet inom den del af den moderna litteraturen, som närmast tillhörer skalden. Inflytelsen häraf har visat sig otvetydigt. Han har fortgått, aktningsvärdt och med framgång. oförtröttadt till sitt mål. En plats bland Sverges skalder, icke de största, men bland dem i rangen dernäst, skall ingen med rättvisa förmena honom, och att döma sf åtskilliga yttranden i hans sånger, tyckes hanseget medvetande tillerkänna honom en sådan plats. Hans id-er äro mera sanna än stora. hans