-mead man nar -betrastar namae Iranska Vvalärelön för legoknektstjensten under den mestl: smäleksfulla tiden i vår historia, skola nemligen, enligt franska berättelser, icke mindre än 6000 — säger sex tusende — ansökningar 7 om Helenamedaljen ha från olika delar af Tyskland ingått till Paris. Förunderligt nog, synes härvid blott Bayern och sjelfva det sedan den napoleonska ockuationen för franska sympatier ofta beskylda falz ha gjort ett berömvärdt undantag. Det tyckes för öfrigt, i förbigående sågdt, som skulle Frankrike icke ämna låta det stanna vin Helena-medaljen. Helt nyligen har ett cirkulär från grefve Walewski uppmanat de vid större och mindre tyska hof anstälda sändebuden, att med särdeles uppmärksamhet följa de uti tyska tidningspressen förekommandel yttranden, ja sjelfva den tyska vetenskapen. Verkningarne läto snart förnimma sig. Enl, öfvefmodig artikel i den officiösa Revue contemporaine, angående de tyska regeringarnes ls ställning till Frankrike med anledning af kejsaremötet i Stuttgart, hade blifvit på lämpligt? sätt tillrättavisad af Neue Preussische Zei-1tung, som i detta fall ganska riktigt uttryckte den allmänna sinnesstämningen. Denna Neue Preussische Zeitungs artikel mMotRevue contemporaine aftrycktes i Weimarer Zeitung, ett blad, som visserligen är halfofficielt, men som -redigeras af den liberale professor :Biedermann med så mycket mer sjelfständighet. som äfven den weimarska ministeren Watz-I dorf ännu tillhör de från Mars 1848 härstam-5 mande nationelt sinnade kabinetterna. Häröfver besvärade sig vicomte des MeloizesFresnoy, franskt sändebud vid hofvet i Weimar, och Weimarer Zeitung för den 4 November meddelade en förklaring, som, ehuru värdigt hållen, likväl hade nog mycket tyckel: af en tvungen afbön. Ännu större. sensation väckte det polisbeslag, som i Cassel verkstäldes på den derstä-1 des utkomna boken Geschichte der Insurrektion gegen das westphälische Gouvernement, af Karl Lynker. I detta den framlidne hessiske historieskrifvarens arbete redogöres i ett lugnt men af varm patriotisk känsla genomandadt språk för de hessiska soldaternas resning för att afskudda det fransk-westfaliska oket, äfvensom för anledningen till misslyckandet af detta för tidigt utbrutna befrielseförsök. Arbetet blef, såsom nämdt är, af. polisen taget i beslag och förläggaren åtalad. Samma öde träffade Das Casseler Sontagsblatt, som meddelat ett utdrag. ur arbetet och derigenom emot sin vilja för den franska argusögade polisen signalerat detta historiska verk. Sedermera uppstod en ganska egendomlig konflikt mellan de hessiska myndigheterna. Statsprokuratorn tillbakavisade anklagelsen, men generalstatsprokuratorn upptog den. Saken gjorde buller. Tidningarne fingo kännedom derom, och man började i Cassel känna sig en smula skamflat; Etthitkommet rykte vill vcta, att beslaget slutligen blifvit upphäfdt. För närvarande kan jag likSäl icke gå i borgen för detta. I hvarje händelse visar försöket, att från Seinens strand öfvervaka och leda icke blott dagbladen, utan äfven vetenskapen på denna sidan Rhen, att man bör vara på sin vakt emot den bonapartistiska propagandan. Småningom börjar också, liksom under en tidigare minnesvärd epok, till och med i inflytelserika kretsar den öfvertygelsen gry, att man på verksamt sätt kan möta dessa franska sträfvanden blott genom att väcka. nationalandan. Ett svagt försök har nu också i detta afseende blifvit gjordt i Berlin. I Köln sysselsätter sig en komit? med att uppföra en minnesvård till den aflidne konung Fredrik Wilhelm III:s ära, och i Berlin har en hjeljkomite bildat sig; till en del bestående af högt uppsatta rhenländare. I de båda första. sammankomsterna af denna församling, den 1 och den 8 November, har det icke blifvit fördoldt, att agitationen för resandet af denna minnesvård är riktad emot de nyare franska försöken att värfva sympatier. Man vill genom ett närmande mellan Rhenprovinsen och de öfriga delarne af monarkien ådagalägga, att äfven I de så ofta såsom franska falskligen utskrikna rhenländarne. i afseende på utlandet stå på samma grund som de fastaste stockpreussare och hinterpomerinkare, och att i allmänhötingenstädes några partistridigheter finnas, då det är fråga om att afvärja främmande inflytande. Ifrågavarande församling af härvatande rhenländare räknar ministrar och eimbetsmän i de särskilta ministerensdepartementer bland sina ledamöter. Äfven vet man, att prinsen af Preussen åtminstone i tysthet gillar den. Bättre hade det naturligtvis. varit, om reaktionen emot Helenamedaljen och dylika franska impertinenser först framträdt i de lägre folklagren. Men det byråkratiskt organiserade Preussen har nu en gång för alla Vant sig att vänta impuls ofvanifrån till hvarje händling; äfven den. mest allmänt nyttiga, och om denna imuls i sådant fall tager sitt ursprung från de lögrå samhällskretsarne, så kan man ätminstöne hoppas, att tiden för konsiderationerna och den officiella pendelsvängningen; som oskillerade mellan Frankrike och Ryssland, men sjelf saknade all fast hållning och all sjelfständig kraft, lyckligtvis börjar att nalkas sitt slut. . Angående inre angelägenheter föga nytt. Det talas alltjemt om en evehtbel förlängning ännu före de tre månadernas slut af det vikariat prinsen af Preussen öfvertagit, emedän efter nämde tids förlopp kamrarnes närväro skulle kunna vara hinderlig för förlängningen, som ej är enlig med art. 56 i konstitutionen. Detta uppgifves åtminstone såsom yttersta Högerns plan. Vidare vill man, för att undgå alla dessa motsägelser, föreslå att kamrarne må revidera art. 36. Konungen har i går och i förgår varit ute och åkt, hvardera gången en half timma. Residenset skall nu snart blifva Charlottenburg. Men sinnesförfattningen är ännu mycke! oredig. — 7 Ar RR AR Kg