Aftonbladet – 14 november 1857, sida 1

många gånger, du åstundar. Gif dig till freds ännu några ögonblick!, och gissa, hvar flickan nu är! : Hur vill du, att jag skall kunna gissa till det? Plåga mig icke längre! Jo, just på Ehnbacka. Jag blir blott mera kollrig af dina upplysningar. ; Det hjelper inte. .Som jag säger, så är det. -Mamisell Apelblom har en systerson och en brorsdotter i huset. De sammansmidde den planen: att! resa omkring .med Augusta på landsbygden i några dagar, tills gumman blef trygg för smittan, som hon trodde flickan medföra från Stockholm. Efter återkomsten blef hon af tanten mycket väl emottagen och befinner sig på Ehnbacka. Resan kostade flickan ingenting. ud vare lofvad : för ett så godt slut på en sak med en så dålig början : Men kan du gissa, hvilken person varit hennes olyckskamrat i karantänen, gjort henne sällskap på lustresan och nu tillsammans med henne är en gäst på Ehnbacka? Huru gumman än uppspärrade ögon och näsborrar, . blef dock gissningen henne fullkomligt omöjlig. ; Det är icke värdt att du försöker gissa, min vän! Men hör och lär och lägg namnet på minnet! Den person, vi nu tala om, heter välborne herr Frans Wilhelm von Doofhjorthen. Gumman knäppte sina händer och skiljde lem åter och lät armarne falla liksom doms nade -åtsidorna och stirrade fånigt in i sakelugnsnisehen: Derefter kunde, mera af äpparnes rörelse än röstens ljud, förmärkas, utt hon efterstafvade: Välborne herr Frans. Wilhelm von Doöfhjörthen. Vi lyckades ju galant, min gunma? Du öretår hvad jag menar. Vi valde ju ett ypoerligt försigtighetsmått? Gubben reste sig ir soffan, sedan han sagt detta, och började så häftigt af och an i rummet, SÅ Kära min gubbe! var nu inte ond på mig, som kom upp med denna olyckliga resaby