Aftonbladet – 14 november 1857, sida 1

mMig,om jag ljög, sade Bellman — att hon icke emottog nägon person från kolerasmittad ort, tan — marsch, pannkakab, 5 Gumman. svarade ingenting. Hon betecknade likväl sina känslor och reflexioner på det sätt, att hon med högra -knytnäfven bultade-i venstra flata handen flera gånger, och blef i ansigtet röd som blod. Hon måste då genast vända om till Eklundshof och åter lägga sig i karantän. Det är ju alldeles förskräckligt! Man måste ligga förfärligt illa i den der karantänen. Trefligt .kunna de väl åtminstone icke hafva der. Augusta hade dock att färdas med, bort och tillbaka, ett mycket godt fordon, en präktig vagn, med tvenne hästar med hyrkusk i livr., och hela denna rara beqvämlighet — hvad säger du derom? — hade en gammal hedersman till grefve skaffat henne och — märk tillika! — sjelf betalt. Hon hade gjort hans bekantskap på ångbåten, spisat middag med honom och skrifvit med hans skrifdon till oss samma dag ett bref, som således lärer vara förkommet. Käraste du! jag känner mig alldeles vimmelkantig. Kusk med livrö — åka som en prinsessa — spisa middag och få låna skrifdon. Gud välsighe den gamle-grefven för denna gerning! Jag börjar nu åter andas. Äfven hyrkusken hade visat henne deltagande och omvårdnad. Han hade sagt om mamsell Åpelblom — jag minnes ej uttryeket — att hon var en pulverhexa eller så der bortåt. . Alldeles. riktigt sagdt. Han var verkligen inkande. och vettig -menniska. sken synd vara om flics 3 ! kan; att ban ville skjutsa henne, äfven om hån en betalning finge. Den kusken kommer jag bestämdt att taga i famn, närhelst och hvarhelst jag möter ho-nom, det kan han bereda sig på. Men. för all del! Fatta dig kortare! Hvar befinner sig flickan för närvarande? Säg mig det genast, eller låt mig få se brefvetb . Du skal! strax få se det och läsa det; så