Aftonbladet – 13 november 1857, sida 3

rande monarken såsom kronprinsachärstädes längre tider fesiderat; det var bland annat efter sin andra förmälning (med der mecklenburgska -prinsessan) .han här höll sitt. bofs Ett minne af denna prinsessa (som emellertid icke rätt länge fånn sig vid, jag. vet ej om det var uppehållet i-Odense eller något annat i sin ställning) har man ännu ieniprydlig veranda, uppförd a heune still. behag utanför senaslottsflygeln: ; Såsom minnevaf prins Fredrik ser man påcen anna side af trädgården en — kägelbma. Fredrik den sjunde är som bekant en-stor-älskare-af. dylika glada. sysselsättningar, och-histörien, skall ej undanhålla honom erkännandet af att hafva varit en ganska utmärkt kägelspelare. Konungens nuvarande gemål har aldrig residerat på Odense slott. Deremoöt vet traditionen åtskilligt att berätta. om hennes vistelse på ett slags liten villa ett stycke utanför staden åt samma håll som slöttet; man anade icke då i Odense; när man en gång. emellanåt såg denna dam på stadens teater (nb. som åskådarinna), åtföljd af eii cavaliere servente, om hvem H. M:s ännu fungerande lifoch kammartjenare skulle kunha lemna närmare besked, man -anade icke då, säger jag, att detta skulle några år senare blifva en -grefvinna, kallad ätt vid konungens sida mottaga amtmäns teh prelaters hyllning på erikgator genom de danska provinserna. Sjelf har Odense stad, eget nogyhittills icke erhållit något tillfälle att visa en från fordna dagar icke obekant gäst ifrågavarande hyllning. Verandär står der väntande från år till år förgäfves, och kägelbanan tyckes dömd till en evig tystnad. Odense ligger på en temligen hög terräng, ehuru denna för öfrigt mera kuperad, än man skulle föreställa sig efter den allmänna me? ning: man .eger.om de: danska -öarnes. platta natur. Sjelfva: Sälland är dock icke så slätt i allmänhet; som -man skulle döma efter trakten mellan Köpenhamn. och Roeskilde, och Fyen är i strängare mening icke något slättland. Från Nyborg tillsOdense går vägen i ständiga backar uppåt, vid Ile sjelf ser man till och med-ett litet Vattenfall, som drifver en qvarn med god fart; jag bemärker det uttryckligt, fallet är litet, men det är dock ett fall. För öfrigt ätsFyen helt och shållet en stor trädgård, hvarenda fläck uppodlåd, med en sydländsk ymnighet; -som öfvergår äfven Sällands. Man reser mellan trädgårdstäppor uch åkerfält, men här och der 1 bakgrutiden ser mani .störa sträckningar af bokskogar, men med rodnande löf; höstens färg. Det är egentligen i den sydligare delen af Fyen denna omvexling af Skogar och backar är mera i ögonen fallande, def bugter der sig iBakke, Dals, och det är der man finner de så kallade Fyenske? Alperne, (alper, icke af sten, men af jord!) Dock är äfven, som redan antydt, den närmaste trakten: kring: Odense Acke utan sina kuperade landskaper, särdeles åt det håll vesterut, dit min resa närmast står, och jag kommer: bland atinat att passera trakter, som fordom voro uppfylda af idel röfvarchistorier, och det stigmännen, för att sinsemellan signåalera, hade öfver:vägen utspända klocksträngar i stället för de telegraftrådar, somnu der sköta i allsköns tysthet sin fredliga syssla: Jag anbefaller .mig i Guds hand och hoppas snart kunna låta höra ifrån mig på andra sidan Lilla Bält: :