Aftonbladet – 13 november 1857, sida 2

a ÖRNEN NRNR Ennen none ENE Si så, var nu nöjd och glad! Du ser att jag är i samma fördömelsev 5 Vi hafva hört nog på .det! ena hållet; hu till det andra, de unga herrarnes sofkammare. Detta kallar jag ljufliga dägar,, sade Fråns med en-öm ston. och en suck. -Ganska trefligt har det varit, vårade Robert med trygg och stadig stämma. Jag glömmer denna tid aldrig, skall aldrig upphöra att sakna den. Saknaden skall ej börja genast åtminstone, ty Maria ärnar bedja dig följa med oss ut till Enbatcka. -Den godheten är stor, och frestelsen äfven, men jag fruktar, att det icke passar., Hvad är det, som inte passar? Anfäkta, mig, om jag har förmåga att fatta sådana betänkligheter! Fruktar du att. komma att ligga huset till last? Gumman är håde förmögen och gästfri mot hela verlden, undantagandes den tid, då koleran är ute på besök., En paus följde... Om en stund sade Fraus: Du är lycklig, du, min kära Robert! Du har en flicka, du; om hvilkens tillgifvenhet du är förvissad. . Hm !..dermed kan vara både si och så. Jag ror att det är såsom du säger; jag tror det ikväl icke tillföljd af någon försäkran från hennes sida, ty om den saken har det icke fallit ett ord oss emellan d Är det möjligt? Har du kännat värå så ugn, för ått icke säga likgiltig? Likgiltig är jag visst ickö, svarades med ti tryggt och godmodigt leende, ,Maria och ag äro kusiner och hafva varit mycket. till-jammans alltsedan vi voro barn. Min känsla ör henne har ifrån början varit en tillgifven rors, men så småningom, tycker jag, har den fvergått till .en älskarcs. Hos henne har samj na förändring försiggått, det har jag tyckt) nig märka. Hon är lekfull och vster och gör !