Jemförelse emellan brotten i England och Frankrike. Härom innehåller tidskriften: Magazin fir die Litteratur des, Auslandes följande: Inför Academie des sciences morales et politiques i Paris aflemnades nyligen en på off ciella, statistiska data grundad jemförelsetabell öfver de Eogland och Frankrike föröfvade och vid assisdomstolarne undersökta brott. Hvad som här först faller i ögonen är den stora olikheten i brottslingarnes antal inom de båda länderna. År 1855 räknade man i England: 25.972 anklagade, i Frankrike 6480. Väl blifva i England många mål bragta inför assisdomstolen, hvilka i Frankrike afdömas af den korrektionella polisen. Men då å ena sidan antalet af de till assisdomstolarne hänvisade anklagade är fyra gånger större än i Frankrike, å andra sidan befolkningen i sistnämde land är dubbelt så stor som 1 England och Wales, så blir ändå alltid förhållandet af begångna förbrytelser emellan Frankrike och England som 1 till 2. Detta kan :?förklaras på flerahanda sätt. För de gifna resultaterna torde icke det engelska straffsystemet vara helt och hållet främmande. En lång tid gälde nemligen den straffmetod, att de af assisdomstolarne dömda förbrytare skickades öfver hafvet till deportationsorter, der de med tiden kunde förbättra sin ställning och till och med bringa sig upp till välstånd. I stället för att verka afskräckande, eggades deremot den förderfvade delen af engelska befolkningen af detta straff till att begå brott. Deportationen har väl för ögonblicket blifvit uppgifven eller åtminstone inskränkt; men man kan tryggt påstå, att verkningarne af det gamla systemet ännu länge skola komma att skönjas. I Frankrike likasom i England börjar antalet af de inför assisdomstolarne instämda personer att aftaga. 1854 uppgick deras antal i England till 29.359, 1855 till ej mer än 25,972. I Frankrike nedgick det från 7554, som utgjorde beloppet 1853, till 6480 år 1856. Detta aftagande tillskrifves af engelska publicister kriget, som sopade bort en stor mängd personer, hvilkas existens icke var tryggad. I England, der rekryteringen verkställes medelst värfning, kunde väl den angifna. orsaken hafva verkat; men i Frankrike, der värnpligten binder alla medborgare, kan kriget i fråga om -brottslighetens förminskning alldeles intet eller ganska obetydligt tagas i beräkning. Måhända ligger grunden för ett aftagande af brotten i båda länderna vida närmare. I1England har man genom en parlamentsakt af den 20 Aug. 1853 gifvit straffet sin bestämmelse och verksamhet, och i Frankrike har industriens utveckling erbjudit hvar-och en, som ej saknar arbetslust och förstånd, utvägar att skaffa bröd åt sig och de sina. Men i detta aftagande äro icke återfallen inbegripna, hvilket i Frankrike kommer af fängelseväsendets beskaffenhet. Ett annat resultat, hvartill man kommer genom denna jemförande statistik, är det större antalet af qvinliga förbrytare i England; der det utgör en tredjedel af totalsumman, hvaremot det i Frankrike endast utgör en sjettedel. I England äro: qvinnorna hopade uti industristäderna, skilda ifrån sina familjer och undandragna den naturliga vaksamheten. Dertill kommer det ringa antalet af elementarskolor för flickor; saknaden af en sedlig och religiös undervisning blottställer dem för alla slags förförelser. Derföre är qvinnan i England vida mindre qvinlig än i Frankrike, och begår i det förra landet förbrytelser, hvilka i det senare endast synas mankönet förbehållna. I Frankrike är landtbefolkningen dubbelt så stor som städernas; i England är förhållandet omvändt. I det förra landet är qvinnan bunden vid den husliga härden, och detta skyddar henne för de utsväfningar, hvilka äro så vanliga, der befolkningen sammanhopas i stora massor. — Slatligen — och detta är en vigtig omständighet 3 har England efter andra staters exempel efterhand mildrat sina strafflagar. Romillys, Erskines, Russells, Broughhams ansträngningar bära frukt. Dödsstraffet användes icke mer såsom fordom för rån, förfalskning, inbrott i kyrkor och stöld; men det bibehålles ännu för vissa förbrytelser, t. ex. högförräderi och inbrott om natten, hvilka i Frankrike dels alldeles icke bestraffas, dels ej med en sådan stränghet. : Väl mildrar i det förra landet regentens nåd lagens stränghet: af 30 dödsdomar, som fäldes i England 1835, gingo ej mer än 7 i verkställighet. Samma år fäldes i Frankrike 60 blodsdomar och 28 deraf verkstäldes.