Du kan deri hafva rätt, min lilla du! — men — jag är i alla fall icke utrustad med penningar för denna opåtänkta, säkert något ostsamma resa. Med kostnaden kommer du icke att hafva det ringaste att skaffa, min goda vän! Den resan har varit ifrågasatt förut, mutatis mutandis,, såsom den lärde prestkandidaten Robert idislar, isynnerhet i fruntimmerssällskap, det är af honom uttydt med några skiljaktigheter, och det vore ej rätt artigt af oss att bedja dig, som vi nyss sett för första gången, ått repartisera i kostnaden för en sådan resa. Vi komma blott för att ödmjukt anhålla att få ega ditt sällskap, Som sagdt är, denna resa var projekterad redan förra sommaren af Robert, som är en förmögen gosse, och tant skulle då blifva vår följeslagerska och protectrice, men gumman tordes ej ut, emedan det fanns i trakten, i brist af kolera, en mängd pestartade och förskräckliga kolerarykten. Vi kunna med godt samvete låta Robert bjuda oss på denna resa, ty han, som icke är stark hushållare, kunde använda sina penningar till något annat mycket sämre, än att låta ett par unga flickor roa sig. Emellertid ämnar jag, som har ännu bättre tillgångar än han, för så vidt som jag har hvardagsvis nästan inga behof och utgifter, något deltaga i resckostnaden, ehuru mycket han än må muttra emot, på det att den gunstige herrn icke må inbilla sig kunna för pengar köpa min gunst, ty karlarne, må du tro, äro högeligen inbilske. Augusta log åt Malins muntra prat, men blef tankfull och kunde ej fatta sitt beslut i frågan, då man hörde, — ty för att få svalka i rummet, stod äfven dörren till förstugan öppen — karlröster och steg, som närmade sig, och slutligen de orden yttras: ja! det var verkligen en öfverraskning att träffa kära bror här, och in trädde Robert, som helsade höfligt och hjertligt, med en egen bergslagstakt och rätttramhet, och med honom herr von Doofhjorthen, som med en belefvad blygsamhet gjorde ursäkt för djerfheten, att han vågade, på uppmaning af sin aka