äZ2S--—e— (fnsändt.) Statsutskottets beslut rörande elementarläroverkens organisation och om löneförhöjning åt dess lärarekår är ett stort steg framåt, för hvilket så väl hela landet i allmänhet, som isynnerhet lärarne vid-elementarläroverken böra hålla utskottet räkning. Likväl må insändaren tillåta sig en anmärkning, som hvår och en torde finna väl befogad. Utskottet har vid bestämmandet af lärarnes antal vid läroverken gjort den bestämda skilnaden mellan adjunkter och kolleger, som den kongl. nya skolordningen föreskrifver, eller att desförra äro lärare vid de större och de senare vid mindre läroverken: Men då utskottet talar omr lönförhöjningen: åt lärarre, tilldelas väl sådan åt adjunkterna, men kollegerna äro då alldeles bortglömda. Så vidt icke utskottet: subsummerar kollegerna under benämningen adjunkter, och således åt dem förunnar lika rätt — hvilket vore det endå rättvisa, men ingalunda är af utskottet med ett enda ord vidrördt, såvidt Stockholmstidningarnes referater äro riktiga — så måtte meningen vara, att kollegerna skola få gå qvar med sin gamla otillräckliga aflöning, under det deras kamrater adjunkterna, blott för det de råkat komma in vid större skolor, i en hast se sin lön betydligt ökad, ja somliga nästan tredubblad. Och hvad är väl skilnaden mellan adjunkter och kolleger? Jo, att de förre i allmänhet blott behöfva läsa ett ämne som intresserar dem, och det ett mindre antal timmar, under: det de senare vid en mindre skola måste undervisa i flera ämnen med flera afdelningar, och det vanligen alla lästimmarne i veckan. Kan således utskottet på fullt allvar velat begå en sådan orättvisa, så hoppas. man doek.att ständerna icke skola tillåta det. En fråga, som väl äfven bort höra tillstatsutskottets bepröfvande, är den om rätt till pension för afskedstagande lärare. En större grymhet än den, som är. uttalad i nya skolstadgans 78 , hvarigenom ararie först vid fylda 60 år och efter-35 tjensteår Aro berättigade till emeritilön, kan väl icke tänkas. En för kropp och själ meraibetungande sysselsättning än lärarens, erkänna alla, att det icke finnes, dch hör mången lärare torde stå ut med:att verksamt tjehstgöra dervid i 35 år? Ieke en bland 135. Vid andra mindre betungande sysslor inträder pensionstiden långt förr; men vid denna först då, när man kan äntaga att nästan alla de, som försökt uthärda så länge, dukat under för bördan. Det ärlindrigast aret barbariskt: Kongl skolordningen af år 1724 bestänide,; som vi veta, 7-å 8 år som maximum för nr skollärare, hvarefter de borde blifva, som det hette, mtur oket släppte,; men vi anse: att ständerna gjorle lärarne rättvisa, om de bestämde pensionsrättens nträde efter 20 års tjenstgöring. De, som för att kunha lifnära sig tvingas tjenstgöra vid skolan längre in 20-år, äro i de flesta fall redan så uttröttade, att ie oftast göra läroverket mera skada än gagn. Vi anse det således för läroverkens eget bästa nödigt, att ständerna sentera denna högst vigtiga sida af läröverksfrågan. z Kollega i landsorten. BA DERES