Fru Löfvengren var ett raskt och frispråkigt fruntimmer, hvilket Augusta aldrig hade sett; Ty endast mellan herr Löfvengren och hennes fader hade bekantskap uppstått och ett vänskapligt förhållande egt rum -genom den handelsförbindelse, i hvilken de kommit med hvarandra. Fru Löfvengren inledde samtalet med yttrande af sin förvåning öfver herrskapet Hagendahls störa och vackra dotter, hvilken anmärkning gjorde Augusta icke litet brydd, och sedan beklagade frun, att hon icke tu kunde hafva äran att se henne i sitt hem, men hoppades att få det på hennes återresa till Stockholm närmare hösten, och hennes man visade härvid en så välvillig min, att det tydligen syntes, att den gästfria inbjudningen var af båda två ärligen menad. Slutligen upplyste hon, att mamsell Helena Emerentia Apelbloms landtställe, som hette Ehnbacka, var beläget en knapp mil ifrån Upsala, och genom fjerdingstullen ginge väen. : Under det hon oe Augusta, efter dessa meddelade upplysningar, några minuter samtalade eller, rättare, Augusta besvarade den Nifliga fruns många frågor, kom den senare att närmare betrakta Frans, som stannat några steg på afstånd. En bror, förmodar jag? frågade frun. — Nej, svarade Augusta, för andra gången .brydd under detta få minuters samtal, jag har icke den lyckan att ega någon bror. Denne herre, herr von Doofhjorthen, är ex— en med mig bekant stockholms0, som med mig och flera andra delat ödet af en förvisning till karantänsplatsen. Jag frågade så,, återtog den språksamma frun, emedan herrskapet har så starkt tycke af hvarandra. Men då det icke är syskontycke, så är det säkert äktenskapstycke, tillade hon, sjelf skrattande åt denna lyckliga och ärtiga tankevändning, Augusta blef nu för tredje gången och i högre grad än förut brydd och äfven ledsen och förargad. Men hon fann ingenting att svara, och hvad behöfde hön svara, då den, som gjort henne brydd, helt säkert icke åsyf