Aftonbladet – 11 november 1857, sida 2

furuskog, och vid bygnaden en trädgård, åt gården till kägelbanor 0. s. Vv... men hon tyckte dock att de unge lärdes Sans-Souci kunde vara täckare. Under sin vandring träffade hon tvenne -fruar eller madamer, hvilka slogo sig i samtal med henne. De beklagade hennes öde, att nödgas dela deras fångenskap; de sade, att de varit inkyffade på Hofvet redan i fem dygn, men hade likväl, till sin grämelse, ännu fem fångenskapsdagar, qvar; de hade dagligen svurit öfver så otäcka :förordningar;. de fingo väl gå: till stadstullen och der samspråka med sina män, men icke så mycket som taga dem i handen genom spjelorna på grinden, utan måste för hvarje gång vända ensamma åter till sitt välsignade fängelsen. Augusta, som sjelf behöfde tröst, fann sig oförmögen att trösta dessa i närmaste granskap till sina män ändock olyckliga gräsenkor, och skilde sig från dem så fort hon kunde, för att återvända till sitt rum och der afvakta svar på det bref hon skrifvit: Just som hon trädde öfver trösteln till nedre förstugan, stötte hon lindrigt emot en person, som hvisslande under språng nedkom från: trappan: från öfra våningen. Och hvilken kan väl beskrifya hennes förvåning, då hon i. denna person igenkände — unge herr von Doofhjorthen, presidentens son! Icke mindre var den unge mannens öfverraskning, men hans glädje syntes vara ännu större. Omöjligt är åtminstone. att med full säkerhet afgöra, hvilkendera af dem båda rodnade starkast. Hvad ser jag? Mamsell Augusta Hagendahblb Hvad i all verlden förer herr von Doofhjorthen nu på sommaren till denna trakt? Jag ärnade från Upsala afhämta mina böcker och: effekter och taga afsked af staden och de få kamrater denna tid der kunna finnas, ty jag hade vid min afresa ej kunnat hinna att genom tidningarne erfara, att staden Upsala blifvit spärrad, Men obegripligt