Aftonbladet – 6 november 1857, sida 3

stan vid hennes fötter och aflägsnade mig tyst samma väg som jag kommit, Den lilla flickan på gården var borta, stugans dörr var ännu stängd, ingen menniska syntes till, och tankfull och vemodigt stämd je vidare utan att tänka på hvart det kyrkogård. jag stod vid ingångentill en listiska inskriften, gick jag in. Den kabamig till, på den a jag blott kunde gissa mig likväl strax tea EN 25 Sö sade folk, som huär-hade det per Guds utvalda Kyrkogårdar hade dt egrafningsplats. kande intresse ör me fen ot slags Ina mindre lyckade inskriptio i dessa mer eller ket mellan raderna och 2 a Jus SEINE billningen återgifva form och 1 NS att 1 innade stoftet under torfvan dat mältdå jag läste: dess namn och ålder 2 stod på, Sedan man sjelf sett Någon a ; begrafvas, finner man i dössa insk Ht varelse så mycken smärta, så många läran ter blott vill gväfvas deraf; och hjertat RM att. man sas vid läsningen af dessa igjutelser At -Toma om återseende, dessa förtyiflade önsträr mm att nedtysta dd hönrje nde af ljuder i ens öra som ett skrik On z emöt döden, en bön till himlen, bild ct vanmakten i den drunknandes hand som i per efter halmstrået, eller kanske att et smärtons höjd bevisar hoppets säkerhet, Med ett ord, ens eget hjerta har ett sår, som vidrörs om man nalkas dessa ställen, och man undviker dem derföre. Så var icke då förhållandet, och jag roade mig att gå ifrån den epa grafvården till den andra och söka påminna mig den lilla smula hebreiska jag lärt, för att tyda alla dessa Isräels barns dygder och förtjenster.