Aftonbladet – 6 november 1857, sida 3

MH MH wi NH nntstm—Xpå; men öfver jorden, just roat sig med att dessa dagar låta mig. genom fullkomligt sammanhängande, ehuru skilda detaljer: bli del-aktig af en historia, hvars sista scen jag nu: hade bevittnat, och ana en hemlighet; som: den arma unga qvinnan beseglat med sin död. Nåväl, jag inser judens mening och delar den, ehuru tröligen icke af samma skäl: må dessa saker här bära ett tyst, men falskt vittne inför verlden, på det din verkliga graf för alla må bli okänd — sade jag för mi sjelf; under det jag åter kastade den lilla hatten 1 vattnet vid pilbuskarne, och aflägsnademig derifrån, försänkt i högst djupsinniga betraktelser, det försäkrar jag, öfver den oändliga börda af lidanden och tårar, som menniskornas fördomar lagt till dem naturen redan tilldelat oss. Jag hann emelleräd icke långt i dessa reAlexioner, förrän ljussken lyste emot mig mellan träden, Stallmästaregården var helt nära, fast jag icke kände igen stället nere vid sjöns. Kamraterna voro ännu qvar, de hade träffat flera bekanta, man hade spelat kort och ämhade sig nu hem; jag kom just lagom för att följa med. Några dagar derefter, då jag råkade Ernst, sade han bland annat: Nå vet du, nu har man fått visshet ora Tilda K:s död. ... De stackars föräldrarne voro nästan nöjde att veta något bestämdt om henre, tyvavissheten är i alla fall: det värsta af ullen Har man då funnit hennes lik? frågade ag med liflig nyfikenhet. Nej, men man vet att hon drunk;aat Brunnsviken, ty man har helt nära Sstallmäc taregården I sjön funnit kläder sow tillhört enne. ä ar . Åh, jaså! sade jag, nöjd att judeus listiga usigt yckata (F Rud