de, att jag så må säga onaturliga kontrast. häftigt på mitt sinne. De nedsläppta gardinerna gjorde rummet halfskumt, jag lutade mig ned öfver kistan. och såg en ung qvinna med ett nyfödt barn bredvid sig, nästan alldeles doldt af den hvita svepningen. Och denna NN Jag kan anmu icke afgöra om lifligheten 1 min RR inbillning lånade verkligheten drag, som den icke. egde, eller om det i sjelfva verket var den unga: försvunna Hilda K, jag såg framför. mig: . ög tyckte jag mig då med fullkomlig visshet, i det bleknade, förvissnade ansigtet 18enkänna hennes drag, hårets färg, och isynnerhet en liten brun födelsefläck på hakan,som; då jag nu såg den hos den döda, påminte mig med säkerhet att Hilda hade en dylik. Jag hade visst icke varit närmare bekant, eller just intresserat mig för denna ung flicka, men då jag sist såg henne, var hon s vacker, så full af lif och ungdom i den granna baldrägten; vi dansade och skrattad: tillsammans, jag fick ex blomma ur henne: bukett... Minnet af denna afton stod liflig och friskt som från gårdagen. framför mig dansmusiken ljöd änny i mina öron, och m låg hon här t denna lilla ensliga aflägsnr stuga, kall, blek och vanstäld, okänd och öf. vergifven .., Var det möjligt att hon flytt-från hem oc! föräldrar för att dö här? Dock om så var, si såg jag ju förklaringen deröfver i detta lill barn, som hon ännu i duden tycktes vilj: dölja, och tyst inom mig bad jag hennes skugga tillgifva mig den obetänksamhet sor kommit mig att vilja upptäcka hennes hem lighet. lane Sorgfälligt lade jag svepningen ännu högre upp omkring Henne, fästade den blommanår grenen, som Jag ännu höll i handen, i ki