må. honom ej vägras att sw sysselsätta med det arbete. kvarpå tillgång i fängelset finnes,.. Reservation är anmäld af hr Hasselrot, med hvilken hr Kistner. instämt, som tillstyrker att lägförslaget, sådant det blifvit i K. M:ts proposition framlagdt, mätte af ri kets ständer antagas. Borgar eståndet. Vi fortsätta i dag vår redogörelse för den öfverlägging, som egde rom i borgareståndet i förgår afton med anledning af hr Lallerstedts motion angående åtgärders vidtagande för att afvärja de svåraste följderna af den nuvarande tryckande penningeställningen. Hr Almgren apostroferade hr Schwan för dethani talarens tanka hade fästat alltför liten vigt vid de svårigheter, som den nuvarande tryckta ställvingen medförde för affärsmänhen och för landet i allmänhet. Det förundrade äfven talaren att höra hr Schwan nu bryta stafven öfver bankoreglementet, ehuru samme talare icke hade brytt sig om att söka åvägabringa ändringar och förbättringar, då reglementet i ståndet förevar till pröfning. Hr Almgren ansåg ställningen för närvarande sådan, att både regering och ständer böra göra hvad de kunna, och han höll således motionären räkning för det han bragt ämnet under öfverläggning. Huruvida det vore lämpligt att nu frigifva räntan vore åter en sak som tålde vid att tänka på. Hr Wallenberg erkände, att den faststälda proportionen mellan sedelstocken och den klingande valutan väl tillkommit på ett konventionelt sätt, men han ansåg de deraf härflytande olägenheterna vara obetydliga emot den reda, klarhet och trygghet, som deraf voro en följd. Skulle emellertid en ändring ifrågakomma, borde den ej ske under påtryckningen af en kris, utan efter mogen pröfning. En anledhing hvarför depositionerna i riksbanken måste inberäknas i den utelöpande sedelstocken låge deri, att dessa depositioner kunna ögonblickligen uttagas. Talaren visade för öfrigt att hr Schwans klander öfver bankoreglementet var tämligen obefogadt, då i detta reglemente flera åtgärder blifvit vidtagna för att göra bankens tillgångar mera tillräckliga än förut. Hvad åter vidkom sammanförandet af statens kassor i statskontoret, instämde talaren med hr Lallerstedt. I afseende särskilt å hr Lallerstedts motion om de åtgärder, som böra vidtagas för afhjelpande af det närvarande onda, om hvars tillvaro hän trodde de flesta vara ense, fann talaren densamma sönderfalla i två delar. Den första angick upptagande af lån. Der emot kade talaren ingenting att invända under förv sättning att banken finge taga samma ränta som der er, och att förslåget förändrades derhän, att banken bemyndigås att köpa riksgäldskontorets vexlar. Mo tionens andra del, som afser återgifvandet af statens medel åt den allmänna rörelsen, ansåg talaren likvä? vara den. vigtigaste. Tager man i betraktande at: statsinkomsterna utgöra 15 millioner rdr och rörelse kåpitalet endast 34 millioner, vore lätt att inse, att statsinkömsternas indragande på en gång och deras hopande i kassorna skall verka tryckande och förorsaka ett stockning i allmänna rörelsen. Blifva emellertid åtgärder vidtagna för medlens fruktbargörande, bör väl: detta ej ske genom statskontoret utan genon riksgäldskontoret, och der åter genom andra åtgärder än penningarnes öfverlemnande åt hypoteksföreningarne. I talarens tanka borde det helst ske genom riksbanken eller de andra bankerna. Beklagligen uttalar man likväl städse sin ovilja mot bankerna, och derpå bygga hypoteksföreningarne sitt monopol. Men alla åtgärder, fullföljde talaren, blifva dock endast. palliativer intill dess vi erhålla en fri ränta. Intill dess måste vi ha känning af och lida förlaster genom alla i utlandet inträffande -kriser. Man har under. den nuvarande krisen kunnat iakttaga, att då räntan höjes, sker det samtidigt på alla platser. Den ena platsen följer i detta hänseende den andras exempel såsom ett oundgängligt sjelfförsvar, på det penningarne icke skola vandra ui till platser, der de blifva bättre betalda. Då frågan om räntans frigifvande vid början af riksdagen här förevar, åberopade man å motståndarnes sida Norges exempel. Sedan dess har man i Norge gjort oss den äran att åberopa yttrande i svenska representationen till förmån för enahanda reform, och detta med den olika påföljd emot här, att reformen der gick igenom. Talaren hoppades -derföre att en proposition om räntans frigifvande måtte från regeringen aflåtas. Och önskade han för öfrigt, att hr Lallerstedts motion, modifierad i den riktning han antydt, måtte remitteras till statsutskottet. Hr Palander hade betänkligheter mot upptagandet af ett tillfälligt lån, hvars återbetalning om ett år skulle än ytterligare förvärra ställningen. Äfven ansåg han det olämpligt att tvenne statens verk på en igång uppträda såsom lånesökande. Han trodde för öfrigt, att krisen här ingalunda antagit den betänkliga karakter som i andra länder, och att den kunde ha sin nytta med sig, såsom egnad att stäfja spekuJationen, Hr Palander tillstyrkte derföre motionärer att återtaga sitt förslag, hvilket han (hr Palander) likväl ansåg ha medfört sin nytta, då det föranledt denna offentliga diskussion, som troligen skall fäst: regeringens uppmärksamhet på saken och föranleds henne att vidtaga de erforderliga åtgärder, som kunna på henne ankomma. Att en proposition om räntans srigifvande af regeringen aflåtes, hade talaren för sin sel ingenting emot, ehuru han ej kunde hoppas framgång för densamma vid denna riksdag. Hr Namman ansåg, det man icke borde sammanblanda bankens och riksgäldskontorets affärer, och tillstyrkte motionens återtagande, Hr Björek upplyste, att ståtsutskottet hade uppdragit åt en komite, af hvilken talaren var ledamot, att söka utfinna medel att undanrödja de öfverklagade olägenheterna af skattemedlens hopande i statens kassor och deras försändande med posterna. Denna komite hade till pröfning förehaft ungefärligen enahanda åtgärder, som dem motionären i senare delen af sitt förslag afsett, och trodde han alltså, att motionen i denna del kunde återtagas. Skulle lån upptagas, vore det naturligare att denna åtgärd vidtoges af banken än af riksgäldskontoret; men tafaren ansåg, det man ej kunde ålägga fullmäktige att göra det, och erinrade, att de redan nu kunna vidtaga en sådan åtgärd om de vilja, hvarföre talaren icke heller kunde understödja denna del af motionen, Den enda säkra utvägen -att i denna sak kunna uträtta något gagneligt vore likväl räntans frigifvande; men talaren befarade att denna frågas bringande å bane vid denna riksdag kunde möta formella hinder. Hr Danielsson ådagalade nödvändigheten deraf, att något från ständernas sida åtgöres för att förekomma en stockning i allmänna rörelsen. Det vore visserligen sant, att det kan vara nyttigt att krisen får stäfja spekulationsraseriet, men önskligt vore dock, att påbörjade anläggningar och företag kunde fullbordas, ty hastiga afbrott blifva alltid olycksbringande. FTalaren tillstyrkte för sin del en s dan modifikation af förslaget, som den hr Lallerstedt sedan vidtog och för hvilken vi i går redogjorde. Enligt hvad vi-förut. nämt, blef .hr Lallerstedts modifierade förslag remitteradt till statsutskottet.