ken förut fästat min uppmärksamhet, och följde mamsellen utgenom dörren. ; Vi blefvo efsamma och jag framförde nu mitt ärende, hvilket jag nästan glömt, och dels kanske till följd af den obetydliga hjelp jag gjorde honomför några timmar sedan, och ännu mera i afsigt at förbinda mig, i händelse jag sett eller hört någfti det mörka magasinet, var juden oändligen hofnett och medgörlig. Den gamle sektern, med hvilken jag förut uppgjort denna affär, tycktes endast hafva varit judens ombud; saken fick en för Frank lyckligare utgång än jag vågat hoppas, och helt belåten med mitt äfveltsr vände jag mina steg hemåt. då klockan sl(2 11 i storkyrktornet. Tvänne dagtr hade: gått, under hvilken tid jag nästan icke tänkt på något annat än den gamla juden, konstridaren och den försvunna unga fickan, Dessa tre personer hade jag nu engång kopmit att förena i min föreställning och jag kunde icke få ur mitt hufvud att det varit jerr Alexander Zimara, hvilken enleverat Hildh och att det varit om henne han talat med juden, Men han sade ju att hon var död, och det kunde jag alls icke antaga i sammagsättningen af hennes historia, Det var på aftonen kl, 7. Jag hade med ett par bekanpa gått ut åt Norrtull, och slutligen hamnat vid Stallmästargården, men sedan jag druckit ett glas sodavatten, fann jag det odrägligt att på en hård och smal soffa, i ett litet qvavigt rum, uppfyldt af cigarrök, punschlykt och flugor, invänta den sexa, som de andra nödvändigt ville vi skulle förtära. Jag tog min pt lofvade att återkomma om en stund och gick ut, . det samp Jag hört mellan juden och Alexander, ash hvaraf jag förstod så obetydligt hade jag hört namnen Hagalund och Lindstugan, ämnas flere gånger. Jag fä