hotande ton, under det han lyste mig tillbaka uppför trappan genom det öfra runmet ini kammaren, der jag väntat så länge Jag berättade skrattande min långa väntan på den gamla mamsellen,; som lofrade snart återkomma, den öppnå dörren basom skärmen, och min förhopping att slippa ut den vägen, då ljudet af röster nedifrån kom mig att stiga ned och ropa. i Herr Alexander syntes ändtligen Pelåten med min förklaring, helst han troligen Var öfvertygad att jag, äfven om jag lyssnat till hans ord dernere, icke kunnat förstå dem, och gubbens hemligheter icke särdeles tycktes bekymra honom. Dörrarne voro lyckligtvis ännu stängda deruppe till bevis för min utsago, och först efter några slag af herr Alexanders kraftiga näfvar återkom den gamia qvinnan, meå mössan på ena örat och förskräckelsen målad på sitt ansigte. : Hon följdes af juden, som gått ut en annan väg ur magasinet, och, i det han presenterade sig för mig som herr Naphtali kastade de mest vredgade och förkrossande blickar P den arma gvinnan, hvilken troligen glömt a mig, ehuru kon med darrande röst sökte Vr säkta sig för sin husbonde, Herrn hörde ju att jag måste ta emot Ro dinskan, som kom med lumpor, hon hade så fasligt brådtom. Rodinskan,, upprepade. hon med tonvigh men ingenting tycktes blidka den uppretade juden, som visande på dörren sade: Det är icke första gången mamsells slöhet och glömska stält till spektakel; men jag hoppas det skall vara den sista; gå ut så JÄNge: vi få talas vid sedan. Adjö mod dig. Alexa der; dock nej, vänta i sängkammaren fortfor han till konstridaren, som fattade hatten, vil.