var död; att hon och-hennes mor bodde der ensamma, och att modren nu var gången för att mjölka. . Det var allt hvad hon visste; och-sedan jag pratat en liten stund med henne, gick jag öfver den lilla gården för att fortsätta vägen vidare inåt skogen åt Hagalund, — ty stägart var stängd och ingenting tycktes här bekräfta mina förhoppningar om någon upptäckt. På andra sidan af huset var ett enda fönster bredvid spismuren, som syntes utanpå vägs gen, det stod öppet och hvita jalusier fläktada ut derigenom. Ehuru den lilla flickan förs säkrat mig att ingen fans hemma, föll det mig likväl in att se in i rummet; jag klef derföre öfver den lilla blomsterrabatten, lyfte upp gardinen, såg en liten, mycket tarflig, men snygg kammare, och midt på golfvet på tvänne stolar en svart likkista. Locket var ännu icke pålagdt utan låg på golfvet bredvid. a Som mina tankar ständigt vid mista ans ledning, med en särdeles envisbet, återkomme till samma ämne, drog jag icke i betänkande att klifva öfver den låga fönsterkarmen och in i rummet för att se den döde, Men väl inkommen i kammaren, kände jag en obehaglig känsla af det opassande i mitt uppförande, en underlig beklämning intog mig, och helt tvekande och med blottadt hufvud nalkades jag kistan. Hur lättsinnigt och muntert stämd nian än kan vara, så gripes man likväl ögonblickligen if det imponerande i dödens anblick, dess tunga luft trycker ovilkorligt med domkraft ned vårt friska ungdomliga öfvermod, och utan tvifvelifordras det en ytterlig försoffning for att blifva likgiltig i dess grannskap: Atminstone verkade denna så oväntade syn nidt i sommarens friska lif och grönska, och sqvällons milda välluktande luft, som på alla sidor omgaf den lilla kojan, med sir skäran