stade just ingen vigt dervid då; men efteråt; då jag erimrade mig detta, föresatte jag mig att vid tillfälle gå ut i trakten af Haga och söka få reda på, om det verkligen fanns något ställe med namnet Lindstugan, ty jag ansåg ganska troligt att kunna här få någon ledning för eller bekräftelse på mina gissningar. Just nu föll det mig in att Verkställa denna föresats; och förtjust i föreställningen att ega ett mystiskt mål för mina ströfverier, att företaga ett slags upptäcktsfärd, började jag min promenad, utan några betänkligheter öfver kamraternäs möjligen fåfänga väntan på min återkomst. i . Det var en så vacker afton, jag gick allt längre utan att tänka derpå, och hade redan oått förbi Solna kyrka och fördjupade mig i kogen bortom Katrinedal, utan att hafva träffat någon som jag kunde fråga efter det ställe jag sökte; då anblicken af en liten koja frapperade mig genom sitt täcka och alldeles ensamma läge. En stor lind öfverskuggade den lilla gröna gården och kastade sina doftande blommor ända in i en liten potatestäppa, som invid fönstret hade en blomsterrabatt med -ringblommor och granna gula liljor. En liten flicka med lingult hår och bara fötter satt vid grinden och lekte helt ensam; jag gick fram till henne, tjusad af, jag vet icke hvad för barndomsminnen, vid den landtliga taflan, och i det jag bröt en qvist af trädet, hvars grenar hängde ändå ned till mar ken, frågade jag den lilla flickan hvem som bödde här och hvad stället hette, ehuru Jag tyckte att össs namn Var gifvet af naturen, Och att jag följaktligen hade funnit just hvad jag sökte, ? : po og nig: då helt afbrutet, ty lägga små stor e sin ifriga sysselsättning att gg stenar i rader — att hennes far