Aftonbladet – 6 november 1857, sida 1

RE RER fe Ändra ev man sig ännu, om jag rätt minnes, med mötet-i Stuttgart; men ehuru detta möte då mycket kömmenterades oeli mer än en redan trodde sig deruti se en omändring af Europas karta, och särskilt någonting hotande, vare sig för de skandinaviska staterna eller för Tyskland, kan jag försäkra er, att jag reste utan någon farhåga i detta afseende, och att jag deremot var fullt öfvertygad att vid min återkomst finna Europa i princip likasom de facto i sin vanliga ställning. Händelserna ha rättfärdigat mitt lugna förutseende, och mötet i Stuttart bedömes för närvarande på samma sätt, som man från början borde hafva gjort, d. v. s. såsom ett närmande emellan suveräner, som önska att höra hvarandras tankar öfver vissa imer eller mindre kända svårigheter; och ait underlätta sina ytterligare förbindelser medelst den sympati, som blir en följd af personlig bekantskap. Det är ock ungefär på detta sätt som vår utrikesminister här förklarat det ryktbara sammanträdet inför våra diplomatiska ågenter, och uppmanat dessa att så förklara detsamma. Den, som uti hans cirkulärdepeschi ej skulle vilja se annat än en slöja, bestämd att dölja djupare planer, vore jag benägen att anse såsom dupe af alltför mycken djuphet. Anledningen till dessa betraktelser lärer ej ndfalla er. Då man efter några veckors kotbvara återkommer till politiken, är det försigtigt att till en början fråga sig, om den fortfarande rullar på sammaå axlar, och inig synes att så är, i afseende på det väsentliga. Men de speciella frågorna (jag begagnar detta ord i brist af något bättre, fy de frågor, hvilka jag så kallar;-äro nästan alla på sitt sätt geerella) — de speciella frågorna rörande talien och Moldau-Walachiet, för att ej tala om andra än dessa, ha de väl ög nåra märkliga modifikationer? Hvad den italienska frågan angår, synes den mig stå på ungefär samma punkt som förut. -Om någon förändring -deruti skönjes, så är det snarare, påstår man, i en viss anda af retning än i en försonande. I afseende å den moldau-walachiska frågan ansåg jag i min enfald densamma vara ganska nära sin lösning. Det syntes mig, att då man rådfrågade landets önskningar öfver den ena eller andra författningen, som man ville gifva detsamma, så borde det ha skett i afsigt att derefter rätta sig: Men jag synes hafva misstagit mig härutinnan. Man påstår nu, att England återtagit sin fordna ställning, att det motsätter sig furstendömenas förening, och att man har mycken anledning att tro Preussen komma att dela Englands mening. Detta skulle vara oangenämt för anhängarne af unionen, men hvem vet? Skulle man ej kunna vänta sig, att. Österrike till ersättning för detta å sin sida blir unionist? I-sådant fall skulle de båda tyska stormakterna endast ha bytt om plats i den walachiska frågan, hvilket vore rätt lustigt, men de smart instundande konferenserna skola väl säga, oss hvad man måste tänka om allt detta. I afvaktan häruppå anser man Redschid Paschas inträde i ministren såsom ett svar på divanernas uttalade önskan för, föreningen, och såsom ett recidiv af lord Strafford -Redeliffe i Konstantinopel, cller för att tala höfligäre; af hans inflytande derstädes. Om jag får tro hvad jag läser och hvad Jag hör, ha icke Italien och furstendömena varit de enda länder, -på hvilka man under den senare tiden fästat uppmärksamheter:. Danmark och Svergeha äfvenledes sysselsa:c tankarne. Då skandinavismen numera i Frankrike börjar bli känd -och till och med studerad, så har man ej underlåtit att anmärka, det kronprinsens regentskap kunde bli gynsamt för denna sak, alldenstund denne furste här betraktas såsom en af de ifrigaste befordrarne af de tre nordiska rikenas örening, Men detta är en sak; som ni bättre än iax kan bedöma. Jag inskränker mig sålede att tillkännagifva opiiohen i Frankrike häror. Kronprinsens regentskap betraktas här tiften under en annan synpunkt. Våra monarkister anse såsom ön republikansk åtgärd det stadgande i en grundlag, hvarigenom, i händelse af konungens frånvaro cller sjukdom, tio norrmän och tio svenskar kallas till regeribgci. De ha derföre erfarit en liflig tillfredsställelse deröfver, att edra nu samlade ständer uten svårighet röstat för kronprinsens regentskap, och de hä för öfrigt i likhet med alla andra gladt sig öfver en af hans första regeringshandlingar, den nemligen angående ett lån af 20 millioner riksdaler för fullindandet af den första serien af edra jernvägar. Jag har redan haft mer in ett tillfälle att äga er, huru vi här i Frankrike betrakta ;dra angelägenheter såsom en gammal väns: Vi hysa för desamma ett verkligt och uppiktigt deltagande, och då man betänker vår nations lättsinnighet, har jag ofta, i trots af vistorien, förvånat mig öfver den höjd, till vilken denna sympati för Sverge stigit i Frankrike. På samma sätt har jag sett och er er religiösa fråga hos personer, hvilka nnars icke äro lätta att röra och som med köld skulle betrakta samma fråga, om den örekommit i något annat land, här framkalla tt lika lifligt intresse, som om det vore en ransk fråga. — Jag har innefattat Danmark land de länder, med hvilka man sysselsatt ig på den senare tiden, En af våra revyer eklagade nyligen konung Fredrik; hyilken, om den uttryckte sig, i söder hotades af ermanismen, i norr af skandinavismen och nom skötet af sina egna stater åf uppkomnande demokratiska partier. Efter denna lilla hastiga öfversigt af det, om har afseende på yttre förbållanden, bör ag väl ha något nytt att säga er angående år yttre ställning. Se här ungefär det endå f intresse inom detta område. Generalkon;ljerna ha, som det synes mig, yttrat sig ågot bestämdare än förut såväl öfver de adinistrativa frågorna som ock öfver tullreforerna. Man har ock inom dessa konseljer ycket gillat det äf senaten utarbetade förag till ländthushållningslag. Genomskärninen af Suez-näset har. der haft varma före. pråkare, Om man ifrån administrationen öf