Aftonbladet – 5 november 1857, sida 3

MLS UPPLYSGTAE BPVEIIGHATe Ve RIKSDAGEN. UTSKOTTS-BETANKANDEN. NS Af lagutskottet: N:r 49. Utlåtande i anledning af gjorda anmärk ningar emot utskottets betänkande n:r 18, öfver väckta motioner om arfsrätt för oäkta barn, hvilket betänkande blifvit af ridderskapet och adeln afslaget, af presteoch borgarestånden återremitteradt, men af bondeståndet bifallet, och anser sig utskottet icke böra vidhålla sitt förra förslag oförändradt, utan tillstyrker, det måtte rikets ständer besluta en författning, hvarigenom, med ändring af 8 kap. 7S ärfdabalken, varder stadgadt: att oäkta barn, utom det, som är afladt i hordom, eller i skyldskapseller svågerskapsled, hvari äktenskap ej får ega rum, må taga arfsefter sin moder, derest hon ej efterlemnar äkta barn eller bröstarfvingar. Reservationer äro anmälde af grefve E. Sparre, friherrarne Wrede och Armfelt, hr Adlercreutz, domprostarne Björling och Bring samt prosten Ljungdahl, hvilka åberopat den af grefve Sparre mot föregående betänkande afgifna reservation. N:r 50. Afstyrker af riksdagsfullmäktigen Pehr Mattsson från Westernorrlands län i bondeståndet väckt motion om Svea och Göta hofrätters fördelning i särskilta mindre hofrätter. GÅRDAGENS AFTONPLENA. Ridderskapet ooh Adeln. Öfvorläggningon vur IagutskotwWets betankande n:r 46, om utvidgad religionsfrihet, afslutades i går afton. Litt B., derutilkonventikelplakatets upphäfvande föreslås, återremitterades. Hrr v. Koch, Carlheim-Gyllensköld och R. T. Cederschiöld påyrkade återremiss i sammanhang med sina förut yttrade åsigter, för att erhållagi stället för konventikelplakatet, en författning af försonligare natur. Hrr Estenberg och friherre J. Alströmer bestredo alla inskränkningar i rättigheten att sammankomma för att afhöra Guds ord, och omnämde den senare, att: 7 eller 8 personer blifvit fälda till böter för läsandet af bibeln och Luthers postilla. Häremot invände grefve E. Sparre, att ingen blifvit af Svea hofrätt dömd till böter för läsandet af bibeln och Luthers postilla: Litt. C., föreslående en författning, som skulle förklara, att en prest får döpa barn, födda i en annan församling, äfvensom medgaf rättighet : att anamma nattvarden af annan prest än församlingens, bifölls. Hrr Estenberg och Lefren önskade punkten återremitterad; den förre, emedan han ansåg att man nu utan fara kunde medgifva ett fritt bruk af sakramenterna, och den senare i enlighet med sitt förslag på förmiddagen. Hr C. Tham, frihrr. Creutz och Sprengtporten, grefvarne E. Sparre och Liljenkräntz samt hr R. T. Cederschiöld funno förslaget nyttigt i alla afseenden. Hr Tham gjorde visserligen en hänsyftning på Stockholms presterskäps aflöning, som tillen del utgöres af afgifter för dop m. fl. presterliga förrättningar, och som för en del pastorer nu kunde blifva knapp nog; men medgaf, att detta vöre jemförelsevis af mindre vigt. En episod, som åtminstone icke bidrog att förkorta hvarken debatten eller protokollet, utgjordes af en dispyt mellan hr Estenberg och friherre Creutz, huruvida prester böra finnas. eller icke. Hr Tham uppmanade: herrarne att enskilt ventilera frågan. Litt. D., om tillåtelse att begagna den gamla handboken, ogillade hrr Estenberg och Lefren. Hr Estenberg fruktade, att trälandet efter handboken skulle åstadkomma andlig död och förstening inom kyrkan, hvarföre han föreslog en författning. som ålade. presterskapet att ihågkomma det bokstafven dödar, men anden gör lefvande. Återremiss påyrkades i början äfven af her Carlheim-Gyllensköld och R. T. Cederschiöld emedan den föreslagna paragrafen skulle kunna så missförstås, att en prest kunde vid enskilt skrift vägra att begagna den gamla handboken: Grefve E. Sparre invände att alla prester, med hvilka han samtalat, förklarat att de vid sådana tillfällen lämpade sig efter kommunikantens önskan. Hr RB. T. Cederschiöld föreslog, att paragrafen skulle erhålla följande lydelse: samt derest så önskas, ski termål förrättas och Herrans Nattvard utdelas jemväl i enlighet med samma håndboks Hr Carlheim-Gyllensköld,, grefvarne. E, Sparre och Liljencräntz medgäfvo dennå: förändring, hvarefter ståndet gillade densamma, Utskottets afstyrkande af motionen om sakramentallagens upphäfvande bifölls. Hrr Adlercreutz, Carlheim-Gyllensköld, G. Cederschiöld, och. friherrarne Creutz och J. Ahlströmer Yeserycrade sig. Härefter förekom kl. , till 9 lagutskottets betänkande n:o 47, med förslag till lag om allmänna kyrkomöten. Hr G. Cederschiöld ogillade helt och hållet den föreslagna organisationen, hvarigenom Faka vägen till påfvedömet beträddes. Ty dresterna skulle naturligtvis, då ett lika antal prester och lekmän valdes, hålla ihop, och om de endast kunde-få någon lekman på sin sida, vore deras öfvervigt gifven. Talaren föreslog att ledamöterna skulle; Väljas på så sätt, att presterna för hvarje stift, Stockholm räknadt såsom ett stift, skulle välja L.prest, och lekmännen 4 antingen prester eller lekmän. Biskoparne behöfde icke vara sjelfskrifna, ty ätnjoto de icke sådant förtroende, att de blefve valde, så kunde de gerna vara derifrån. Talaren yrkade på återremiss, men förenade sig sedan om afslag med hr Hjerta, L., som . ylsade huru -presterna förskaffat sig makt genom att misstyda ordet kyrka, som från början betydt församlingen: Uk de föreslagna kyrkomöten sknlle na ant a na. de fordna herredagarne. Talaren förordade åtslag för. att till nästa riksdag erhålla ett bättre förslag. Friherre. Creutz kunde icke inse, hvarföre någon lag skulle behöfvas för kyrkomöten. Hvem som helst borde ba tillträde dit ogh få väcka motioner. Beslutande rätt med konungens sanktion borde mötet ega, annars tjenade det tillintet, . För öfrigt synes denna fråga, liksom SÅ Många. andra, endast afse att för stärka nierarklen. Denna omständighet är och har varit vårt lands största olycka. Talaren önskade ar. slag, hverföre äfven grefve. Liljencranta, ht KStenberg Å och friherre: Alströmep I Skramgh syftning yttrade sig j Grefve -E. Sparp, Aa icke. längre : parre förklarade sig-nu Angre fi hafva tålamod att höra läsarnes oupphörliga beskylld ningar att Vara hierark etc. Förslaget vore Nkt det, som). har a riksdagen, på en röst är hos borgäteståndet I ef ständernas beslut. Modifikationer må Serba gäÅ