Henna motion bord43 ätskildes. Börgaiöstånde. . Behandlingen af lagutskottets betänkande n:r 47, ined förslag till lag om hållande åf svenskt kyrkomöte, har vpptagit hela förmiddagens plenum. Bifallvtill utskottets förslag har blifvit tillstyrkt endast af hrr Uppling och Lundberg. De flesta talare som uppträdt ha deremot påyrkat återremiss för erhållaude af åtskilliga modifikationer i utskottets förslag. Hrir Björck, Kistner, Lallerstedt och Hässelroth ha dervid alla varit ense derom, att lagen borde stadga viss tid för kyrkomötes sammanträdande, att antalet af de presteståndet tillhörande deltagarhe: borde inskränkas, så att ej afgörandet komme att ligga uteslutände i presternas hand, och att motionsrätt måtte medgifvas deltagarne i mötet Döremot ha bland dessa herrar: åsigterna varit delade i iråga om huruvida mötet skall ega beslutanderätt eller, endast få i önskningsväg uttala sina åsigjer. Herr Björck förfäktade den meningen, att rkomötet borde ega beslutande rätt i alla sådana or, som röra kultus och läran; DPerigenom:undanröjdes den å motståndarnes sida; uttalade farhågan eller förespeglingen, att. mötet skulle blifva: helt och hållet betydelselöst.. Något intrång gjordes dock icke derigenom på ständernas grundlågsenliga rätt att stifta kyrkolag, ty de nämda, kulten öch läran angående frågor, i afseende å hvilka hr Björck ville tilldela mötet beslutande rätt, vore för närvarande helt och hållet :undåndragna ständernas inflytande, då de nu uteslutande handläggas af presteståndet och dess pastoralutskott. Hrr Kistner, Lallerstedt och Hasselrot trodde deremot att mötet endast borde i önskningsväg framställa sina åsigter i de dess pröftiing understälda ämhen, alldenstund konungen, enligt våra former, i dessa ämnen ensam eger beslutande rätt. För afslag å betänkandet uppträdde hit fenschen och Stolpe. Den förre åberopade dervid hufyuvdsakligen domprosten Brings reservation och sökte i öfrigt ådagalägga, att i ett land, der fri petitionsrått finnes, vore inrättandet af ett sådant lagligt önskningsråd ingalunda behöfligt och skulle ej heller leda till något resultat, då mani våra dagar låter föga eller intet imponera på sig utaf auktoriteter, Ett annat skäl till afslag fann hr Henschen i den utgift som skulle drabba staten genom de ärfvoden, som borde till deltagarne i mötet utgå. Hr Stolpe instämde: hufvudsakligen i dessa åsigter och sökte för öfrigt ådagalägga, att alla försök att stifta institutioner utan makt vore blott tomma fantasmagorier, hvilka skulle spårlöst försvinna, emedan de icke hade någon plats i statsorganismen. De enda kyrkomöten, sömdemnat något spår efter sig i historien, hadehaft full heslutande. och lagstiftande makt. Tilldelade man åter mötet beslutanderätt, menade hr Stolpe att man måste taga den ifrån ständerna. Han förklarade således institutionen obehöflig och med vårt statsskick oförenlig. Kommer den till stånd, skulle man tvifvelsutan samtidigt få se ett frivilligt möte församlas, som måhända afgåfve motsatta opinionsyttringar, hvaraf talaren befarade mycken skandal. Hr Lallerstedt genmälde härpå, att kyrkomötet ingalunda blefve betydelselöst derigenom,att det endast i önskningsväg framstälde sina åsigter, ty denna kyrkliga representationsj ställning blefve ingen annan än den ständerna intaga uti. alla de mål, i hvilka de endast -ega att göra framställningar i Önskningsväg, hvilka framställningar, ehuru icke lagligen förbindande för regeringen, väl i alla fall icke kunna anses betydelselösa. Att en diskussion i religiösa ämnen skall behöfva anses för skandal, kunde talaren för sin del icke inse, och såg han derföre icke heller någon fara deri, om äfven ett frivilligt möte, stående vid sidan af det lagligen konstituerade, uttalade sina åsigter. Hr Stolpe förklarade med anledning häraf, att han ej såg skandalen uti öfverläggningsämnet, utan i faran att de båda församlingarne skulle förkättra hyarandra, ty,, tillade talaren, då man i våra dagar rörer i detta ämne, så framkallar man elementer, dem man icke kan styra. Och derföre yrkade han afslag. Sedan genom votering blifvit genom :29 röster mot 17 (hvilka voro för afslag) bestämdt, att återremiss skulle blifva kontraproposition, utföllo vid den slutliga voteringen 42 röster för återremiss mot endast 3, som voro för bifall. Bondeståndet. Då lagutskottets betänkande n:o 47, om stiftande af lag angående allmänt kyrkomöte, föredrogs, ropades allmänt på afslag. Sedan derpå Nils Svensson från Skåne och Efraim Larsson särskilt yttrat sig äfven för afslag, blef detta ständets beslut. Derefter företogs sammansatta stats-, lagoch ekonomiutskottets utlåtande n:o 31, i fråga om skogshushållningen. En mängd talare yttrade sig, alla i den syftning att statens skogar borde i allmänhet vårdas enligt de grunder Kongl. Maj:t för ständerna framlagt, men att enskilte egare till skog skulle bibehållas i oförkränkt dispositionsrutt öfver densamma. I öfverensstämmelse med de åsigter som sålunda uttalat sig beslöt manrsatt gilla. de af Kongl Maj:t framlagda grunder för skogshushållningslagstiftningen, utom i följande afseenden: 1:o att uti de 6 norra länen, nemligen Stora Kopparbergs, Gefleborgs, Jemtlands, Wester-Norrlands, Westerbottens och Norrbottens län; Kongl. Maj:ts befallningshafvande må yarda berättigade att, uppå vederbörandes derom gjorda ansökning, pröfva och afgöra omoch i hvilka fall en friare. dispositionsrätt öfver de till kronohemman och nybyggen anvisade skogar må beviljas innehafvaren, oansedt skogen icke blifvit till regelbunden hushållning indelad; 2:0 att den rätt till begagnaride af boställsskog, som blifvit föreslagen att tPlorsmna boställshafvare lika med innehafvare ur kronohemman och lägenheter, som besittas under stadgad åborätt, ej må göras beroende deraf att skogen icke öfverstiger ett visst tunnlandtal; men att derest boställets skog vid densammas indelning -befinnes. i betydligare mån öfverstiga boställets behof af skogsfång, det i sådant fall bör ankomma: på Kgl. Maj:ts pröfning om och under hvad vilkor skogen mi af boställshafvaren bibehållas och nyttjas eller ock af skogsbetjening särskilt vårdas och förvaltas, med iakttagande ätt af skogens behållna afkastning tillstandens vedert lades, hvarefter ständet kl J ; delas boställshafvaren hvad honom skäligen börtillkomI: ma; 3:o all statens inblandning iden enskilte jordegarens rätt att vårda sin skog ogillades; 4:0 all inskränkning ogillades i hittills medgifven rätt för kronohemrhans innehäåfvare, som med stadgad åborättsina hemman besitta, att disponera öfver dessa hemmans skog; 5:0 likaså: ogillades sall sådan inskränkning i fråga om vården af sockneallmänningar, som kunna. anses för vissa delegares egendom; 6:0 skulle enskiltes nu bestående rätt till utsyning och bete å kronoparker bibehållas. I frågan om behöfliga medel för den sålunda gillade skogshushållningsprincipens genomförande vid statens kronoparker och boställsskogar afslog ståndet utskottets tillstyrkan om anvisande af ett reservationsanslag af 100,000 rår utom påräkneligt bidrag från skogsplanteringskassan, och beslöt att erforderliga medel skulle få tagas endast af nämde skogsplanteringskassa. Slutligen bifölls utskottets tillstyrkan, att ständerna med anledning af utaf hr Bodell. väckt motion, uti underdånig skrifvelse, må anhålla det Kongl. Maj:t täcktes i nåder anbefalla vidtagande af sådana åtgärder, att erforderlig uppsigt och kontroll må kunna hafvas derå, att alla de vilkor, som vid upplåtelser af kronans mark till nybygges och nyhemmans anläggningar föreskrifvas, varda behörigen fullgjorda. Utskottets framställningar i öfrigt, alla afstyrkande väckta motioner, biföllos. s Rikets ständers gemensamma öfverläggningar om Religionsfriketsfrågan. Sjunde sammanträdet.