a ohackiadt och 3 rar a NacKladb UnDj Talg : tulfritt, genom 80 röster mot 38 (som önskades3 örg pri skålp;) t Stearin: 5 öre pr skålp., genom 94 röster mot 25 (som önskade 8 öre. pr skålp.) Talgljus: 4 öre pr-skålp., genom 100 röster mot 19 (som önskade 5 öre pr skålp.) . Palmitinljus: Bsöre pr skålp., genom 108 röster mot 9 (som önskade 6 öre pr skålp.) StearinocW margarinljus: 8 öre pr skålp., genom 108 röster mot 9 (som önskade 10 öre pr skålp.) RIKSDAGEN. : Ridderskapet ooh Adein. i DAGENS PLENA: Riddarhussekreteraren : uppläste en skrifvelse från landtmarskalkenmed tillkännagifvande att han vore af sjukdom hindrad, hyarefter friherre ÄAkerhjelm förde-ordet under dagens plenum. Diskussionen sysselsatte sig under hela förmiddagen med religionsbetänkandet från punkten 4) om landsförvisningsstraffets bibehållande, men upphäfvande af förlusten af arfsrätt, för. affall från vår rena evangeliska lära. Samtliga talarne yttrade sig för återremiss. Grefve E. Sparre lade endast de respektive talarne på sinnet att icke yttra sig för vidlyftigt, om de önskade att lagutskottet vid denna riksdag skulle medhinna den Vigtiga frågan. Särskilta motförslager mot utskottets uppgåfvos af hr Lefren, som önskade fängelsestraff för affällingar, böter eller fängelse förå prosölytmakare mm. rm. dylikt, och hr v. Koch, som, för att rädda hvad räddas kunde, sökte genom ett bemedlingsförslag, hvilket vi med första skola närmare meddela, medgifva motsidan så mycket som möjligt. Hr Carlheim-Gyllenschöld föreslog en underdånig skrifvelse till K: M:t, att till nästa riksdag landsförvisningsstraffet för religiösa förbrytelser icke skulle tillämpas m: m., under: förutsättning att religionsfriheten så småningom bör införas, och att till nästa riksdag ett hytt förslag måtte af K. M:t afgifvas. — Hir IL. J. Hjerta och G. Cedersehiöld klandrade skarpt ej mindre hr Lefråns än hr Carlheim-Gyllensehölds festina lente: I det väsentligaste öfverensstämmande med hr von Koch yttrade sig hr P. R. Tersmeden, frih. Creutz, hr Tham, frih. Posse hr Estenberg äfvensom hr R. T. Cederschiöld, som ansåg affall från en lära till en annan i sig sjelf icke vara ett brott. Frih. J. Alströmer uppläste ett långt, skriftligt anförande, för att erhålla återremiss till lagutskottet. — Emot hr vy. Kochs förslag yttrade sig -endast grefve af Ugglas. ig Hr G. Cederschiöld väckte en motion om bestämmande af en belöning för den bästa afhandling om statens välmåga i förhållande till det religiösa tillståndet. Punkten A. återremitterades. Plenum fortsättes i afton. Presteståndet. Efter verkstäld protokollsjustering föredrogs lagutskottets betänkande n:r 47, om kyrkomöten, hvarvid yttrade sig professor Lindgren, att valsättet af ledamöter härtill icke garanteråde sådana qvalifikationer, som voro nödiga, och att detta förslag icke kan godkännas. Men i dess ställe borde presteståndet besluta en underdånig skrifvelse om en nådig proposition till lag för allmänt kyrkomöte till nästa riksdag: 3 Prosten Melander ansåg en sådan synodallag vara nödig såsom en form för dylika af K. M:t sammankallade kyrkomöten. Professor Lindgrens förslag kan ej vinna framgång utan förändring i grundlagen. Hvad nu föreslås är verkligen en förbättring af hvad vid sista riksdagen förekom och blef af högvördiga ståndet bifallet, hvarföre han tillstyrkte bifall: Dr Björkmän instämde. Doktor Säve beklagade, att man ingenting vill göra för att ordna en kyrklig representation, ehuru behofvet och nödvändigheten allmänt erkännas. Talaren lade stor vigt derpå; att församlingens lekmän komma att deltaga uti kyrkomötet. : Under, denna jäsningstid. är nödvändigt att med det första få en sådan representation och en laglig ordning för densamma, hvarförutan talaren tillstyrkte bifall, hvaruti prosten Tegner instämde. Prosten Millen ansåg den föreslagna formen för kyrkömöten vara den enda, som kan förenas med vårt statsoch kyrkoskick. Ett lagstiftande: kyrkomöte skulle strida emot. konungens:Summ. episcopat. och yrkade bifall. Prosten Runsten kunde alldeles icke godkänna ett sålunda organiseradt kyrkligt representationssätt, utan åberopade prosten Ljungdalbls råservation.; Emoi 4:de anmärkte han, att stadgandet, att-inga andra nål borde till behandling företagas än dem Konungen framställer, skulle leda till Cxsareopapism. Tvenne ytterligheter kämpa inom svenska kyrkan. Den ena en koncentrering af den kyrkliga makten uti furstens hand, och den andra en reformert riktning, som förer till anarki. Medelvägen deremellan är just vår grundlags föreskrift; att all kyrkolag skall stiftas af konung och ständer gemensamt. Talaren önskade kyrkomöten, men sådana som Upsala möte, och yrkade afslag. Biskop Björck framstälde en historik öfver de kyrkomöten, som egt rum alltifrån apostlarnes tid, och ansåg behöfligt att Kristligt sinnade lekmän först borde genom deltagande i kyrkoråd och stiftsmöten vinna vana och insigt i andliga ämnens behandling, innan de vid allmänt kyrkomöte komme att uppträda, Domprosten Bring fann den föreslagna förordningen alldelesbetydelselös, och var öfvertygad om att ett evangeliskt-Iuthersktkyrkomöte ingalunda borde vara grundadt på demokratiska val. Man har talat om behofvet af kyrkomöte för religionsfrihetsfrågan, men denna fråga är egentligen politisk, ej kyrklig Skulle ett kyrkomöte ega beslutande rätt i kyrkliga frågor, vore svåra konflikter att befara emellan detta möte och rikets ständer. Talaren yrkade afslag. Domprosten Knös försvarade utskottets förslag, såsom både gagnande och till sin form ej så klandervärdt,-som man påstått, och yrkade bifall. I samma syftning yttrade sig prosten Iuren. Domprosten Björling och -:biskop Annerstedt instämde med domprosten Bring och yrkade afslag. Prosten Rundgren framstälde en kritik af förslagets särskilta paragrafer, och yrkade återremiss. Riksarkivarien-Nordström ansåg lagutskottet ej kunnat gå längre än det gjort, utan att komma grundlagens stadganden för nära. Det vore ingalunda afgjordt, antingen det val, som skedde i enlighet med församlingens mälsmäns, önskan, eller det,som skedde i öfverensstämmelse med församlingens egen, vorc det bästa. Då behofvet af:ett kyrkomöte vore allmänt erköndt, tvekade talaren icke att för-sin de! bifalla förslaget: Doktor Gumtelius erkände visserligen att närvarande tid kräfde extra åtgärders vidtagande, men trodde det framlagda förslaget vara för matt, och ej komma att medföra något synnerligt gagn, -hvarföre ta laven instämde i protessor Lindgrens förslag om cn underdånig skrifvelse till K. Mit. Biskop Butsch yrkade återremiss i den syftning, att de 30 lekmän, som enligt förslaget skulle deltaga i kyrkomötet, borde af konungen utses. Doktor Sandberg instämde med: en reservant deri, att en otjenligare representation för kyrkan än rikets ständer svårligen torde kunna upptänkass, och yttrade såsom sin öfvertygelse, att om en sådan kyrklig representation, som den nu föreslagna, hace funnits 1811, skulle aldrig handboken af nämde ir. pan genomgripande Kolargn yrkade bifall. Sedan genom votering med 28 röster emot 12, återremiss antagits såsom köntraproposition, bifölls i RuYOprennee lagutskottets förslag med 23 röster mot 16. EA AS Z förändringar blifvit antagen.