Aftonbladet – 4 november 1857, sida 2

4 ty nu vilja betala dem ... i fall jag hade någran, fulländade jag meningen helt tyst för mig sjelf. : Jaså! ja det går nog an ändå, ty herr Naphtali har öfvertagit-hans affärer; var så god och stig. in. .Gumman makade ;åt sig, släppte mig in och stängde dörren. Om Herrn är så god oeh sitter ned... jag skall säga till herr Naphtaliv, fortfor hon med en vida vänligare ton än förut, i dethon med snabba och vaksamma blickar öfverfor hela det lilla eländiga och illa möblerade rummet, liksom för att förvissa sig atfingenting fanns, som antingen kunde väcka ett alltför starkt begär hos mig, eller kanske icke borde ses af främmande ögon. Isynnerhet tittade hon tvenne gånger bakom en gammal trasig och sned skärm, der några gamla kläder hängde, innan: hon. kunde besluta. att lemna mig ensam med dessa dyrbarheter. Hon tycktes tveka ännu, och ämnade visst företaga ännu en mönstring af de halta stolarne, det snuskiga, bordet och ett gammalt hörnskåp, de enda möbler, som funnos derinne, då en häftig ringning, som tycktes komma ifrån en annan sida, ändtligen afgjorde saken. Jag skall strax komma tillbaka och säga om herr Naphtali är hemmap, försäkrade hon. Och ännu en ringning hördes, Ack, det är någon som vill in i boden... Vi ha en liten lumphandel åt andra gatan; jag är ensam att skötå den, men jag kommer strax. ; Jag försäkrade henne ätt jag .skulle hafva ålamod och ämnade sätta mig ned; men alla ocnen på stolen böjde sig åt en sida; jag var vära att falla i golfvet och beslöt således att på stående fot invänta den värde herr Naphali, som åtminstone i sitt mottagningsrum