PR AA saker kunna aldrig fullkomligt döljas, ehuru man sjelf inbillar sig det. Det är santn, medgaf jag, och vi fortsatte vår väg helt tysta en stund. hvar för sig, troligen sysselsatte att lösa gåtan af den unga flickans försvinnande. Ernst ledsnade emellertid först härvid, och sade tvärt, inkommen på ett annat ämne : Vet du, det är fan så synd om den stackars Frank, Han är alldeles förbi i sina affärenx Jag har icke sett till honom på länge, jag trodde honom vara bortrest, han skulle ju få en plats utåt saltsjön 2 Nej, deraf blef ingenting. Jag var hös honom i går, han var i ett förtvifladt iymne; om några dagar är han husvill, och den gamle gubbkanaljen, du vet, hotar att sätta in honom. Nå det vore då en Sera efter han eljest blir husvills, sade jag skrattande. Hur kan du tala så förb— hjertlöst, hela hans framtid blir ju förstörd, om ingen hjelper honom nu, han har ju hvarken -huld eller skyld.n N Du hav rätto, afbröt jag allvarsamt, men hvad skall man göra; tror du att gubben antar vår, borgen ännu en gång; det förundrar mi verkligen att han någonsin gjorde det SLät oss försöka ändif Om han nu blott kunde få ett par bundraå riksdaler, så reder han sig allt; han har en slag, vid ett bruk, . Jag skall gå till honom ... hvar bor han? I Yttersta tvärgränd på Söder, n:o 2.2 Det var fan till väg... då får jag vänta tills det blir svalt i qvällo Gör det, det var hederligt af dig, du kar åtminstone trösta honom, medan vi söka att finna någon utväg för homom.r nan platspå för