Aftonbladet – 3 november 1857, sida 3

Generalerna Outram -och Havelock hade utan motstånd gått öfver Ganges samt dervid endast, haft obetydliga skärmytslingar med fiendens förposter, Enligt bref från Lucknow af den 16 September, stod allt väl till derstädes: En stormning HKadeblifvit afslageh den 5 Sept. med stor förlust för de stormande. Den 10 hade insurgenterna vid ett nytt anfall förlorat 400 man genom en Springd mina. Garnisonen hade derefter gjort ett lyckligt. utfall. Insurgenterna uti Jodpur hade. slagit radschans trupper och slutit sig till rebellerna uti Arrah. General Läwrenc. hade anfallit dem den: 18 Sept: och ; drifvit. dem tillbaka till Gaya; men insurgenternas styrka var så talrik, att han ej kuride fullfölja sin seger, utan nödgades draga sig tillbaka till Beawr. Gaya hade derefter blifvit öfverruampladt och plundradt af insurgenterna. Uti Assam hade upproriska stämplingar blifvit upptäckta och hela nordöstra gränsen befann sig i jäsning. Viceguvernören uti de nordvestra provinserna, hr Colvin, hade aflidit i Agra den 9 Sept. AMERIKA. Kanadas folkmängd, som år 1848 uppgick till 1,500.000 personer, uppskattas nu till 2,500,000 samt har således på dessa nio år ökats med två tredjedelar. Folkökningen i Förenta Staterna under åren 1840—1850 utgjorde 35!, procent, och öfre Kanadas, under åren 1841—1851, icke mindre än 104. procent, sämt hela Kanadas, sedan 1848, 65 till 70 procent. På en menniskoålder har Kanadas befolkning . ökats från 582,000 till 2,500,000 och således mer än fyrdubblats. Efter denna beräkning fördubblas folknummern: på 15 år, och om samma förhållande fortgår, så skulle Kanada vid början af nästa århundrade hafva 20 millioner invånare. Tre af det förolyckade ångskeppet Central-Amerikas passagerare, hafva blifvit räddade af briggen Mary 9 dagar efter skeppsbrottet, omkring 70 mil från det ställe, ör olyckan inträffade. :De skeppsbrutne gingo -.ombord på bremiska barken Laura, som af Mary möttes på hafvet, och ankommo på densamina till Newyork. De tre räddade-personerna voro CentralzAmerikas andre ingeniör, J. Tice, en eldare, Mescander Grant, och en kulört påssagerare, G: W.; Dawson. Deras räddning hade tillgått på följande: sätt: Ingeniör Tice störtade sig i vågorna med ett bräde, hvarmed han förut försett sig, i det ögonblick fartyget sjönk: Han neddrogs uti den hvirfvel, som bildades efter fartyget; men bade; då han åter uppflöt på vattenytan, icke blifvit skild från sin räddningsplanka. Vid densamma fasthöll han sig tre dagar utan att upptäcka någon seglare eller någon af sina förolyckade S ämräter På fjerde dagen, om morgonen, såg han i sitt grannskap en tom båt. Han lemnade då. sitt bräde och sam till båten, hvilken han endast med stor möda uppnådde: Ori morgonen den femte dagen dref biten till grannskapet af Central-Amerikas flytande stormdäck. Alexander Grant, ångarens ena eldare, som befann sig på detsamma, kastade sig i vågorna och sam till Tiees båt. Lyckligtvis funnos båtens åror qvar, och de båda olyckskamraterna rodde med densamma till stormtaket och afhämtade derifrån Dawson, den ende, som ännu fanns vid lif af alla dem, som sökt sin räddning på detsamma. Båten dref derefter fyra nätter och tre dagar i riktning mot NO., på ostliga gränsen af Golfströmmen, således! afsides från den vanliga sjöfartskursen. Tice hade, från det ögonblick fartyget sjönk, ej haft något att äta eller dricka ända till femte dagen, då: han lyckades döda en haj, hvars vidriga späck girigt slukades af de uthungrade männen, hvilka derefter åter saknade föda ända till nionde dagen: Det åttonde dygnet föll om natten ett starkt regn, hvaraf de-skeppsbrutne kunde något lindra sin brännande törst, men något vattenförråd var för dem Ci att insamla. De båda från stormtaket rä dade tros hafva uppehållit lifvet med köttet af sina döda olyckskamrater, ehuru Grant förnekat detta och Dawson hårdnackadt vägrat att svara på derom gjorda frågor. Enligt Grants uppgift befunno sig, strax efter skeppsbrottet, I personer på stormtaket. De sågo ingen . seglare eller något menskligt väsende på hafvet. Andra dagen dref Dawson, som fasthöll sig vid en planka, till deras grannskap och försökte närma sig dem. De protesterade deremot, emedan stormtaket redan var 2 fot nedtryckt i vattnet, så att. det öfverspolades af hvarje våg. Men Dawson höll sig fast. och tilläts slutligen att uppkomma, sedan den ene efter den andre af de olyckige under .dödskampen nedsjunkit:i böljorna. Den tredje natten voro alla: på stormtaket befintliga ursinniga af hunger och törst. Några stirrade med förtviflade blickar öfver den ändlösa vattenytan, för att upptäcka -en räddande seglare; men då de ej varsnade någon, sfvergaf dem hoppet, och de nedsjönko dönde. Andra höjde bedjande sina hopknäpa händer mot himlen och bönföllo hos Gud att rädda dem från den hotande döden; och melan de sålunda förrättade sin bön och icke öllo sig fast; kastades de-af vågorna i haf. vet och försvunno. Den fjerde dagen vore blott fyra vid lif. Deras lidande kan ej beskrifvas. Döden syntes vara den enda räddninsen från allt detta oerhörda elände, och lik-Å väl höllo de sig krampaktigt fast, för att cj vortslungas af vågorna, samt stirrade efter en äddande seglare. Allt förgäfves! Ännu en örskräcklig natt, och då solen gick upp den I emte dagen, funnos ännu 3 personer på det räckliga vrakstycket. Två af: dem voro likäl så svaga, att de, om ej snar hjelp ankomne, måste dö. Då upptäckte Grant Tices båt, törtade sig i vattnet, simmade till: densamna och blef upptagen deruti. Men då de anlände till vraket, funno de endast Dawson. Je båda andra hade dött och blifvit bortspoAT AN BRL