läste dessutom ett bref från polisprefekten, innehål lande de gröfsta beskyllningar mot Migeon. Äfve vittnesförhöret hade karakteren af en partistrid, det att hvardera partiet midre bemödade sig on ätt rentvå sig sjelf än att Kästa skugga på motstån daärhe: Jules Favres uppträdde till-den tilltalade försvar på ett sätt, som: var i högsta grad kompro metterande för regeringen. Han lade nemligen vig på, att Migeon var en af regeringens ifrigaste an hängare, att han redan uti den 1 ftande försam lingen uppträdt för en bonapartis statskupp, och att han med det loyalaste nit bekämpat det revolu tionära partiet. I denna syftning höll ban ett en tusiastiskt loftal öfver Migeon, hvilket föreföll såson den grymmaste satir öfver maktens nuvarande inne hafvare, han gjorde den tilltalade charlatanen solida risk med desse, och förundrade sig öfver att de ickt ville vidkännas honom, utan belönade hans tjenste med otaecksamhet. Migeon hade redan uti lagstif tande församlingen kallat sig grefve, och då för tider var mån så långt ifrån att deremot göra någor invändning, att hän tvärtom uti officiella handlinga benämdes med den nu omtvistade titeln, äfvenson han i allsköns fred och ro bar sin dekoration, hvil ken stödde sig på ett gifvet löfte. Då han anlade främmande ordnar och titlar, hade han icke gjor något annat än hvad många andra ansedde män hvilka hvar man känner, gjort före honom, och un der valen hade han ej heller uppträdt annorlunda är de öfriga valkandidaterna; detta bevisades af vitt nenas. utsago, hvarigenom det fullt ådagalagts, at regeringen direkte inblandar sig i valen och leder dem på ett sätt, hvarigenom de blifva fullkomligt illusoriska. Domstolen afkunnade sitt utslag i målet den 22 Oktober. I afseende å anklagelsen för olofliga medels begagnande vid valet, förklarade domstolen sig obehörig, emedan förbrytelsen skulle skett inom ett annat arrondissement. För anklagelsen att orättmätigt hafva tillvällat sig grefvetiteln och burit främmande ordnar frikändes den tilltalade, hvaremot han dömdes till en månads fängelse för det han obehörigt burit hederslegionens orden. Denna straftbestämmelse är betecknande derföre, att lagen för dylika förbrytelser stadgar fängelsestraff från 2 år till 6 månader och endast om synnerligen mildrande omständigheter förekomma berättigar domstolen att ådöma fängelse på kortare tid. Utrymmet har icke tillåtit oss att annat än i största korthet redogöra för denna märkliga rättegång, märklig icke för den anklagade personens skull, utan för de för regeringen mindre angenäma upptäckter, som vittnesförhöret medfört. Man har visserligen alltid varit fullt förvissad om, att regeringen direkt inverkat på de s. k. fria valen, men hittills icke haft några bevisliga fakta att stöda sig på; genom vittnenas utsago i detta mål tyckas regeringens motståndare fått medel i händerna att angripa hela den demokratiska grundval, på hvilken den kejserliga regeringen förebäres vila. ; Jules Favre förstod också mästerligt att begagna sig häraf, och oppositionen kan derföre med allt skäl betrakta: den Migeonska rättegången såsom en på regeringen vunnen seger. . Huruvida,4 sedan domstolen i Colmar förklarat sig inkompetent i en del af målet, vederbörande skola anse rådligt att anhängiggöra saken hos behörig domstol, är ganska mycket tvifvel underkastadt. Den utgång saken hittills fått torde emellertid icke göra det nödvändigt för Migeon att nedlägga sin plats i lagstiftande kåren; -men om också detta skulle blifva händelsen, är det ingenting, som hindrar honom att uppträda såsom kandidat vid det nya valet, och att han då åter kommer att blifva vald, anses såsom högst sannolikt.