Aftonbladet – 3 november 1857, sida 2

— En politisk rättegång af särdeles märklig beskaffenhet har nyligen gjort ett afbrott uti den stiltje, som eljest en längre tid varit rådande i Frankrike. En grefve Migeon har nemligen vid domstolen i Colmar blifvit af den allmänna åklagaremakten tilltalad för det han skall, såsom kandidat till lagstiftande kåren, ha sökt genom otillåtna medel genomdrifva sitt val m. m. Detta mål har såväl i Frankrike som i utlandet väckt stor uppmärksamhet, icke så mycket för sjelfva sakens skull, som derföre att en mängd afhörda vittnens berättelser varit högst komprometterande för regeringens handtlangares beteende vid valförrättningarne i Frankrike. Förloppet vid rättegången var hufvudsakligen följande: å 6 Grefve Migeon, som år 1849 valdes till medlem af lagstiftande församlingen, 19851 efter statsstrecket af regeringen erhöll en beskickning till Elsass, vid de derefter följande valen i arrondissementet Belfort uppträdde såsom regeringens kandidat och med 25,000 röster af 28,000 utsågs till medlem af lagstiftände kåren, uppträdde äfven vid de sista valen i Juni månad såsom kandidat till en plats i samma kår. --Denna gång understöddes han dock icke af regeringen, men blef det oaktadt för tredje gången uti valdistriktet Belfort och Altkirch vald med en röstpluralitet af 7000 röster; han erhöll nemligen 17,000 röster och hans medtäflare 10,000. Kort efter det valet försiggått underrättades vederbörande myndighet uti departementet, att olagligheter blifvit begångna vid valet. Grefve Migeon beskyldes att, med biträde af sin sekreterare Himbert, genom spridande af falska rykten, genom hotelser, löften, förtal, korteligen genom mångahanda olagliga medel hafva genomdrifvit sitt val. Sedermera kom det till vederbörandes kunskap, att Migeon äfven skulle orättmätigt burit främmande ordnar äfvensom hederslegionen. Nu stäldes Migeon och Himbert till-rätta inför domstolen i Colmar, den förstnämde biträdd af den bekante advokaten Jules Favre, en af det demokratiska partiets talangfullaste ledare uti de republikanska församlingarne. Migeon erkände, att han vid tiden för valförrättningen gifvit en mängd personer hvarjehanda löften, att många värfvat röster för honom, att en mängd för prefekterna och regeringskandidaterna menliga rykten blifvit utspridda ; men påstod att röstvärfningarne företagits och ryktena utspridts utan hans medverkan och till en del utan hans vetskap, och att de löften han gifvit icke varit åtföljda af någon begäran om röster. Mot slutet af valförrättningen, tillade han; hade motsidan utspridt allt flere och flere förklenliga rykten om honom, och då han sett, att administrationen icke skydde något medel att bereda sina kandidater segerm, så hade han ansett sig böra sätta sig till motvärn och låtit trycka en liten flygskrift, hvari vederbörande ej skonades. Den kejserlige prokuratorns anklagelsetal företedde den egenheten, att han icke höll sig strängt vid anklagelsepunkterna: nemligen att Migeon genom löften, hotelser m. m. inverkat på valförrätningen samt orättmätigt burit ordnar; fasthellre sökte han att moraliskt nedsätta Migeon. Denne hade, så uppgaf prokuratorn, lånat penningar mot 66 44 ränta, han var skild från sin hustru, hade på börsen förlorat 400,000 francs, hade orättmätigt tillvällat sig grefvetiteln, var en ärelös person, en bakdantare, en förfalskare o. s. v. Prokuratorn upp